Om jag var tomten som skulle få släden att gå av bara julkänsla & tro så skulle jag kraschlanda, om jag ens skulle lyfta från marken. Jag må vara ett Septemberbarn men det är på sommaren jag mår som bäst. Det känns lite som att jag går i idé såhär under vinterhalvåret & det fungerar bra för mig, det är en egenskap jag tycker om. Att kunna stänga av.

Somsagt, jag är inte hon som ser fram emot julafton, som ligger sömnlös & längtar efter julklappar. Det jag tycker om & ser fram emot eller det som gör att jag uthärdar julens hysteri är KÄRLEK. Närhet. & respekt. Det jag älskar är att vara omgiven av kärleksfulla människor med hjärtan av guld, där gästfrihet är en självklarhet.

Det jag vill komma till är att det inte behövs en julafton för den saken skull. Spontana påhälsningar en vanlig veckodag med kärlek som första ingrediens känns mer som jag. I slutändan vill man göra alla nöjda denna högtidsdag, men jag skulle behöva några kloner av mig själv om jag skulle lyckas med det.


Jag saknar julkänslan, har inte kommit in i den rätta stämningen. Kanske är det förändringen? Jag är uppväxt & har levt med julgran, pynt så det både räcker & blir över & att laga knäck. Nu är jag sambo istället, jag är en ung kvinna, inget litet barn. Vi har ingen plats för en gran & egentligen har jag inget behov av det heller. Vi har bestämt oss för att verkligen gå in för det när vi har barn, för självklart ska de få fira en traditionell jul. Jag hann inte riktigt förstå att det var julafton & snart är det en ny dag.


Denna jul har varit lugn & stillsam. På förmiddagen var vi hos svärmor som hade permanentat håret, hennes glädje smittade av sig. Jag var ensam till sjutiden då älskling kom hem från Gun & Börje - med inte mindre än två julklappar till mig. Den ena var inslagen som en smällkaramell, inuti låg en cocacola-burk med en tusenlapp fasttejpad. Det andra var ett kuvert från svärfar innehållandes två femhundringar. Mina ögon tårades & jag ringde genast två samtal för att tacka för de väldigt generösa julklapparna med min kråkröst. Därefter kastade vi oss till bilen, jag hungrig & sjukt sugen på mammas julmat. Amanda fick en egen tallrik med lite julmat & jag fick mina bruna bönor. Vi blev inte så långvariga eftersom mitt röda öga gör ont som satan. Jag funderar på om det kan vara en ögoninflammation på väg? De gjorde oss sällskap ut & vi gick en promenad i kylan innan vi kramades hejdå & begav oss hem. Trots sjukdom så har min jul varit över förväntningarna. Om sanningen ska fram har jag slutat att ha förväntningar eftersom det alltid slutar med besvikelse.

Tack för alla Juhälsningar per telefon & sms! & tack mamma, älskling, Ove, Gun & Börje för julklapparna! Tusen tack.
K Ä R L E K