Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, tänka eller känna. Jag vet ingenting just nu. Allt är bara ett virrvarr. Det jag vet är att jag inte kommer att vända kappan efter vinden. För jag vet att DU behöver mig. (& jag vet att du behöver alla andra minst lika mycket.) Trots att jag är både upprörd & besviken. Upprörd för att jag i ovisshet ringde hela min telefonbok för att få tag på någon som visste vart du var. & besviken för att du bara kom halvvägs när du faktiskt var påväg till mig. Du borde vara här. Ingen annanstans! Jag ska aldrig någonsin förneka magkänslan & intuitionen. Om jag hade fått bestämma hade det inte blivit såhär. & trots att jag oroas över framtiden, ovissheten & allt, så tar jag en dag i taget. Jag står stadigt vid din sida. & jag tillåter inte att något ont händer dig, igen. Jag förstår bara inte varför. Men kärlek gränsar till galenskap.