Vad jag behöver just nu är en riktigt lång promenad i kylan så att jag får känna att jag lever. Självklart inte ensam, då mörkret & hemskheter som hör till skrämmer mig. Dessutom känner jag för lite sällskap i form av en klok, stöttande ung dam! Därför tar jag med en av mina närmaste vänner. För att ventilera alla jävla känslor & för att undvika att bli galen. (Passar på att skriva tack också. Tack för allt. Du vet vad jag menar. Du finns när andra är osynliga.) Godnatt