Minnen

Som liten växte jag upp i en lägenhet på fyra rum & kök tillsammans med min bror min mamma & hennes påhittiga pojkvän. Det är så jag vill minnas honom nu när han inte längre är en del i vårat liv. Vi hade våra bråk & som tonåring hatade jag honom ibland men trots det kommer det aldrig kännas helt rätt när det inte är honom mamma delar sitt liv med. Jag minns när jag fyllde år & jag & Niklas fick frukost på sängen i form av små djur i en hage. De var gjorda på grönsaker & tandpetare & stod där i en hage av sallad. Visst var det aningen pinsamt, men vid det laget kände Niklas min konstiga familj, på gott & ont.

Ett annat minne jag har är när Maria & jag låg dubbelvikta av skratt då han hittade på berättelser med sin livliga fantasi & beundransvärda inlevelse. & självklart Igelkotten Fjådor, sagan han både skrev & ritade bilder till för min & min brors skull. Min pappa var jag hos varannan helg tills jag var tretton, tror jag. Då jag tyckte att det var för mycket att dela en liten lägenhet med 4 andra & inte ha eget sovrum. Tiden innan ser jag tillbaka på med ett leénde. Helgerna hos pappa var som semester. Vi hittade alltid på så mycket saker. Hyrde film, promenerade i skogen med kusinernas hundar, spelade golf & hälsade på farmor & farfar i husvagnen i Tättö.

Det var speciellt att vara hos pappa eftersom han alltid tog sig tid att hitta på roliga saker. & dessutom lagade han väldigt god mat. & jag minns söndagarna då han skjutsade hem oss, när jag stod i mitt fönster & grät hejdlöst samtidigt som jag vinkade hejdå. Några år senare grät på samma vis & hade exakt samma känsla när Niklas & jag skiljdes åt på söndagarna. Vad skönt att den tiden är förbi & vad härligt att vara sambo. När jag var liten var Maria min bästa vän, det är hon än idag, men det är inte riktigt på samma vis. Den största skillnaden är väl att vi som små hängde dag som natt med varandra & att vi numera ses alltför sällan eftersom hon bor i Jönköping & jag här i Norrköping. På den tiden var Maria & jag oskiljaktiga, vi hade stora planer men vad visste vi om livet då? Inte visste vi att jag skulle träffa Niklas & att hon skulle träffa Joakim & flytta så långt. Maria är en del av mig, hon är som en syster. Någon jag vet alltid kommer finnas där tills döden skiljer oss åt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0