Fyfan vad jag är glad.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHH! Detdär är mitt vråskrik, höstskrik eller lyckoskrik? Kalla det vafan somhelst, jag är lycklig! För min egen skull. Nu håller jag tummarna & hoppas allt vad jag kan på att resten också löser sig på bästa möjliga vis. En liten sten har lättat från mitt hjärta nu, då känns de genast lättare att vara stark. Tack tack tack tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0