Jag fick nyss två mycket märkliga telefonsamtal. Det ena var från en arbetsgivare som sa att han har större behov av mig än den andra arbetsgivaren, men jag tackade nej. Orkar inte pendla eller åka bil. Det kanske inte är för att jag tänker på miljön utan bara för att jag hatar att åka bil. Jag vet inte varför. Men jag går hellre en mil än tar bilen. Så enkelt är det. Det andra var från en man men jag varken vill eller känner behov av att prata med honom eller någon av hans medarbetare & det sa jag rakt ut. Damn. Som ni märker skriver jag inte ut mitt liv i detalj på bloggen. Jag pratar lite i gåtor gällande väldigt många saker. Vet ni varför? Mina vänner, de jag vill ska förstå - förstår. Ni andra förstår inte ett skit & det är liksom det som är meningen. Jag känner att jag inte vill att mina fiender eller alla främlingar ska veta allt i detalj. Vissa saker eller faktiskt väldigt många delar man bara med sig till de man tycker bör få veta det. Vännerna. De man på något vis kan få någon form av stöd, kloka råd ifrån eller bara för att ventilera lite. Jag ska snart ut på ett litet äventyr, för att köpa ett frimärke. Fan, vad det blir dyrt när man typ varenda jävla dag måste skicka brev till alfa för att komplettera alla jäkla uppgifter. Hm. Men jag ska också hämta ut ett paket & skicka ett paket som innehåller bajs. Det är sant. Detta skickar jag då inte för att jag tycker det är kul, inte heller för att jag har någon konstig böjelse & tänder på det. Det är snarare så äckligt det kan bli & känns lite kränkande eller nåt. Jag har gjort ett salmonellaprov som ni kanske förstår. Nu ska jag diska & plocka undan efter kattterna som är riktiga jävla grisdjur. Bah. Adjöken adjö