Ojrå.

Jag har syndat idag. Satt helt fast i VR & svullade chips. Det är den första synden. Dessutom rökte jag en cigg. Varför frågar jag mig själv, utan att få något vettigt svar. Men det händer ibland & just detdär ibland känns ändå helt okej. Ibland ställer jag mig den frågan innan & avstår ciggen. Det är jag stolt över. Men ibland får man lov att falla litegrann. Jag ska så förbannat stolt över mig själv. På många sätt & vis. Detta är det första året sedan jag gick åttan som jag inte haft en höstdepression. Hitills. Men jag brukar känna av det. Svårt att förklara, utan att låta för djup. & det är just det jag försöker undvika. Trots motgångar som varit, stora som små, tar jag dagen som den kommer. Jag tar inte ut någonting i förskott & jag ältar inte gammalt. Tiden hos Barbro fick mina sår att läka påriktigt. Det är bara ärr, som jag lärt mig att leva med. Jag är tacksam för det jag varit tvungen att gå igenom hitills i mitt liv, för det har format mig till den jag är idag. Det har gjort mig stark. & numera faller jag inte för varje motgång utan jag står upp som en man & slåss ;) Att jag är så lycklig & har funnit lugn & ro i mig själv äntligen(!) har mycket att göra med att jag är sambo. Min älskade sambo har lärt mig så mycket i livet. Det & mycket annat älskar jag honom för. & det  finns inget som slår sambolivet!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0