Den senaste tiden har jag fått mycket tid för tänkande, vilket på sätt & vis varit bra även om det har varit förbannat jobbigt stundtals. Ofta skjuter jag bort, ignorerar tankar & känslor, vilket alltid slår tillbaka vid ett senare tillfälle. & det blir extra tufft att klara av det när allt slår tillbaka på en gång. Nu har jag bestämt mig för att ta itu med precis allt, precis i stunden. Att aldrig någonsin samla allt på hög. Dessutom har jag lärt mig att uppskatta friheten & att ta vara på dem jag älskar högst av allt. Livet kan vara över på en sekund. Därför överöser jag mina älskade med massvis kärlek & ömhet, för jag skulle inte klara av känslan av allt jag inte sagt & gjort, när det är försent. Går man igenom en kris i livet kan det kännas som att livet slutar där & då. Som att en en bit dör, på något vis. Man analyserar, tänker OM. Det bästa av allt är när man lär sig en läxa. När man omvandlar motgången till en erfarenhet. Det som inte dödar, härdar.