Gårdagen var lugn & skön. Bob & jag matade pippin, för att han älskar det & för att jag älskar honom. Katter är verkligen speciella, de har en personlighet som gör dem unika. Telefonerade med Märylou i 3 timmar tills klockan slog midnatt & jag blev livrädd av att helt plötsligt prata med någon från the grudge & inte henne. Telia ska ju ha förbannat bra täckning, vilken lögn. När hon besökte toaletten under vårt samtal, jag vill inte veta vad hon gjorde där - så lät hon bara som någon hämtad från en skräckfilm.

Det slog mig hur lycklig jag blev efter att ha pratat med henne, min själsfrände. Är hon ett lyckopiller med förklädnad? Vad vi pratade om tänker jag inte i detalj gå in på här, men jag fick kramp i magen av alla hysteriska skratt vi delade & jag blev påmind om hur lycklig jag ska vara som har henne i mitt liv. Det skulle inte vara detsamma om hon inte fanns där vid min sida & delade både skratt & gråt. Vår vänskap är oändlig, den bara finns där. Inte för att man ska ta någon eller något förgivet, men Maria är någon att verkligen räkna med. Ödet, eller något, jag vet inte vad - förde oss samman & sedan dess har vi varit oskiljaktiga. Om man bortser från några fnurror på tråden, som löst sig i slutändan ändå. För det är så sant som det är sagt att vi på något underligt men förbannat härligt vis hör ihop. Vi kompletterar varandra. <3 Vad jag älskar den kloka damjäveln. Villkorslöst. Det är så det ska vara. 

Vi pratade vi ett tillfälle om djurs betydelse & hur ont det gör när man tvingas avliva eller hittar sin bästa vän påkörd. Då berättade Maria om att det för en tid sedan inträffat något hemskt en bit härfrån. Någon eller några hade skadeskjutit en katt genom kinderna & skärt av tungan på katten, som tagit sig hem med de sista krafterna, för att lägga sig i sängen hos sin ägare, som självklart fick sitt hjärta krossat & blev ärrad för livet när denne vaknade med sängen nerblodad & sin bästa vän livlös. Hur har man hjärta att göra så, hur är man funtad - när man så brutalt plågar en katt till döds? Må du brinna i helvetet din sate! Det gör ont att förlora ett djur. Tänk er då hur det känns för personen vars katt blev så brutalt plågad men ändå tog sig hem för att dö? Jag mår illa, jag blir så äcklad. Det finns inte. Hur fan kan man?

Jag tror att jag är på bättringsvägen nu, men hostar fortfarande så jag blir galen. & drömmer mardrömmar, så hemska & på något vis så levande att det gör ont inuti. Vaknade helt kallsvettig inatt & bara var tvungen att besöka vardagsrummet för att kolla så att det verkligen bara var en dröm, en hemsk sådan. Vad vill mina drömmar säga mig? Måste nog försöka tyda dem. Är det någon som kan sånt, hojta till?



Nu är det dags för en efterlängtad dusch & kanske återigen den supersköna ansiktsmasken? So long!