Inatt har jag enbart drömt mardrömmar vilket fått mig att vakna på helt fel sida. Vilka sjuka drömmar! Äckligt, nästan så att jag trodde det var på riktigt. Bah. Idag ska min händige man montera ner alla speglar på min begäran. & jag kommer därför aldrig mer visa mig ute, eftersom jag inte kan sminka mig utan just spegel. Nu ljög jag. Vi ska faktiskt hänga upp tavlor & speglar idag. Min födelsedag närmar sig, så nu måste vi få det gjort. Lalala. Undrar ni vad jag gör på bilden? Haha. Jag med faktiskt. Men jag skyller på att Emelie lärt mig allt vad akrobat heter ;) & det var år sedan, i Marias barndomshem. XOXO

Har precis avslutat ett mycket intressant samtal med Jonna på telefonen. Vad vi pratade om i detalj får ni aldrig reda på, det är våran lilla hemlighet! Haha. Dock kan jag avslöja så mycket att det handlade om sex. Mina vänner är lika frispråkiga som jag & vi har inga somhelst problem att prata om sånt med varandra. Nu hamnade jag här somvanligt med ett glas te. Konverserar med faster @ msn. & äter smågodis. Har ni smakat domdär chokladferraribilarna? Åh(!) så goda. Måste även passa på att säga DIN GATA. Finns inget som slår den. Kanske för att de nästan bara spelar sådan musik jag tycker om? ;) Aw. Håller tummarna för att paketet från Maria kommer imorgon. Om inte. . vet jag inte vad jag gör. Så hoppas för min skull :)

Jag & min älskade sambo har snart varit tillsammans i 5 år. Vi delar en lång historia, många underbara minnen men också svårigheter vi tagit oss igenom. Det är mycket vi tagit oss igenom & det är troligvis det som fått oss att växa oss starka tillsammans. Vi lärde känna varandra sommaren 2oo2 då jag precis slutat nian. Vi blev bästa vänner & var det fram till den 12 januari 2oo4, då vi två blev en. Det var en mycket magisk stund & jag kan än idag känna samma känslor, totalt identiska med de jag kände då. Efter ett halvår förlovade vi oss & ja, det var många som hade åsikter, vilket vi totalignorerade eftersom vi kände att vi hörde samman. Nu efter snart fem år tillsammans är vi äntligen sambos & det är det bästa som någonsin hänt. För första gången i mitt liv känner jag mig fullständig, på riktigt. Jag känner en enorm trygghet som jag aldrig känt någongång, någonstans tidigare. Ibland kan jag sakna tonårskärleken, då vi fortfarande bodde hemma, 2 mil ifrån varandra & mest träffades på helgerna. Jag minns smärtan när jag åkte hem på söndagskvällarna & hur överlycklig & salig jag blev de gånger jag fick stanna till måndagen istället. Saknar både Niklas pojkrum & mitt flickrum. & somrarna vi spenderade i mitt barndomshem, när vi cyklade för att bada på ett hemligt ställe, där vi var helt ensamma & kunde göra vad vi ville. Saknar mornarna då mamma gjorde frukost till oss. Eller då hon varit & handlat baguetter, massvis pålägg, grönsaker att avnjuta till frukost. Saknar att plinga på dörren på Bredgatan på fredagskvällarna då Ove alltid öppnade dörren & omtänksamt frågade "hur mår du Ida?". Bredgatan var mitt andra hem. Saknar då Niklas & jag badade, bastade eller lagade tortillas till oss tre. Men somsagt, nu har vi ett eget hem, snart kommer vi att skaffa hund & bilda egen familj. Det är med sorg i hjärtat jag tänker tillbaka på vissa saker. Som hur jag kunde vara så idiotisk & tillåta mig själv att göra de felsteg jag gjorde för snart ett år sedan, i samband med att jag bröt förlovningen. Jag vet än idag inte hur jag kunde vara så dum, korkad, idiotisk. Jag var vilsen, mitt i en depression & körde uteslutningsmetoden. Vad jag inte förstår är hur jag kunde utesluta min älskling, som alltid funnits vid min sida & alltid varit min livräddare, utan undantag. Vad jag önskar att jag aldrig gjort som jag gjorde. I ärlighetens namn skulle jag kunna göra vadsomhelst för att få det ogjort. Jag hatar mig själv, för jag förstår inte hur jag kunde utsätta det jag älskar mest på jorden för sådan olidlig smärta. Att fela är mänskligt, att förlåta gudomligt. Niklas är en gudagåva, han är en så otroligt fin människa. Han är kärleken. Ibland tror jag att han är sänd till jorden för att vara min beskyddare. Att våra vägar korsades av en speciell anledning. Han är inte bara min kärlek & min sambo, utan också min absolut bästa vän. Jag älskar honom så förbannat mycket. & som ni säkert hört förr. . Äkta kärlek övervinner allt. Hand i hand - föralltid.

Jag tycker det gick bra på intervjun. Anna tyckte att jag lät mycket intressant efter det jag berättat & skulle föra det vidare till chefen som dessvärre inte hann tillbaka från mötet i tid för att hinna träffa mig personligen. Sedan skulle hon höra av sig till mig angående provjobb & vad de hade att erbjuda mig. Så jag håller tummarna! :) Efter alla intervjuer jag varit på har jag lärt mig att veta när man gjort intryck, lämnat avtryck. & det kändes verkligen så. Jag skulle absolut kunna tänka mig att jobba där :) & det kändes extra bra eftersom vi skrattade tillsammans, personkemin fanns liksom där. Skulle vara underbart att ha denna unga kvinna som kollega. 

MEN det som verkligen gjorde min dag var samtalet jag fick precis efter hemkomsten från intervjun, av min älskade pappa! :) Äntligenäntligen! Sist men inte minst vill jag utdela DAGENS BÖGTISTEL; till en inkompetent yrkesman som inte framförde hälsningen. Tummen ner för dig. & en snorig lorska också, för annat förtjänar du inte.


Pappa & min älskling i somras :)