Kvällsuppdatering


Rhododendron - snart är de utslagna. Vilken fröjd för ögat.

Godkväll på er. Här sitter jag ensam en fredagskväll. Katterna & sambon sover redan, själv väntar jag på att klockan ska gå så att jag får jobba mina timmar & gå hem igen för lite skönhetssömn. Har efterkänningar av den hemska huvudvärken & är livrädd för att den ska komma tillbaka & bli lika intensiv. För då pallar jag inte att jobba. Jag har gjort att för att få den att gå över. Ätit alvedon, druckit flera liter vatten, vilat & sovit.

Om jag inte visste med säkerhet att jag blir 23 i höst skulle jag tro att jag var påväg in i klimakteriet.
Detta är nog den värsta lingonveckan hitills i mitt liv. Det känns som att någon skär med knivar i mitt underliv. Äggstockarna är svullna & känns som de ska explodera, det sprängvärker - konstant. & så huvudvärken på det. Mygod.

Trots detta har jag ändå fått endel uträttat idag. Kopierade papper på bilioteket, var en sväng på infoteket & postade sedan mina ansökningar. Nu är det bara att hålla tummarna. Om det går vägen kommer jag att börja studera i Augusti. Jag kommer inte att säga upp mig, utan gå ner i timmar till kanske 30-40 i månaden. Om de går med på det villsäga, men det borde inte vara några problem. Det kan vara skönt att få in lite extracash som student. & det är perfekt att falla tillbaka på om jag inte får jobb direkt efter avslutade studier. Dessutom är det bara att gå upp i timmar under "sommarlovet".

Jag sitter & funderar lite över mitt schema i maj. Först var jag lite bitter över att det mest var nattpass. Hela 15 stängningar. Vardagsstängningarna är softa, tycker jag. På helgerna skulle jag helst av allt vara ledig helt & hållet. Det händer så sjukt mycket på nätterna att man inte känner sig trygg. Fördelen med alla nattpass är ju att jag om jag inte sover bort hela dagen har möjlighet att hitta på saker i solskenet. Mellanpassen är nog värst 10-19 & 12-21 typ. Ingen sol alls! & det suger. Sedan är det väl inte hela världen om man är lite trött på nattpassen då det ändå bara är några timmar. Hellre leva livet liksom. 10-timmars passen är lite tuffare, men tiden brukar ändå gå sjukt fort.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0