Ih!

Min älskling följde mig till bussen. Jag fick en klump i halsen. Väl på bussen kunde jag inte hålla tårarna borta. Jag grät lite bakom mina solglasögon. Den jobbigaste biten var när jag precis lämnat Norrköping & det fortfarande var timmar kvar till Jönköping. När jag väl var framme kändes det underbart :) Maria & jag kramades mitt i vägen. Jag förnekar inte att jag saknar min älskling, för det gör jag. Men det känns bra att vara hos Maria, min bästa vän.


Kommentarer
Postat av: simone

Usch, långdistans? Det hade jag aldrig klarat!

2009-08-11 @ 11:29:45
URL: http://fattybom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0