Tisdag.

Sent igårkväll när vi var ute med Heidi var det kallt, därför packade Maria ner min stickade tröja i en väska. & tackvare den väskan ha ju fått med mig datan på bussturen till Växjö. Jag dog nästan nyss då busschaffören sa 170 KRONOR. What?! I en sunkig länsbuss. Swebus kostar ju bara 66:- Men det är smällar man får ta. Har sovit max fyra timmar. Det går ändå bra att gå upp, jag hade inget dåligt morginhumör alls. Heidi kom & trippade fram till mig & gosade. Värre är det på eftermiddagen, innan jag går in på andra andningen & inte somnar förrän det är alldeles försent.

Det regnar idag så jag snodde ett paraply från bögrövarna & hoppas nu på att de har flera ;) Jag som tjyyyyyyv? Jag hoppas på fint väder till kvällen iallafall i jkpg eftersom vi vill till piren. Imorgon åker jag hem igen. Vad fort tiden går ändå. Men den gör väl det när man har kul. Bussresor är ingen höjdare, inte långresor eftersom jag har en förmåga att bli åksjuk. Kanske inte smartaste draget att blogga då? Inga spypåsar i sikte på denna sunkiga länsbuss heller :O I love swebus!

Vi fick hemläxa till igår. Att skriva ett brev till oss själva, stoppa det i ett kuvert & försluta det. I maj 2011 får vi tillbaka det. Jag minns inte riktigt vad jag skrev om igår & orkar inte riktigt gå tillbaka & kolla det just nu, så ha överseénde :) Jag höll till på ett ställe som heter Italienska palatset igår. Det är ett gammalt mentalsjukhus! I hela Sigfridsområdet är det massa olika psykhem. Det är kanske dags att avslöja vilken utbildning jag kom in på, nyfikna?! Kvalificerad assistent inom psykiska funktionshinder/psykiatri. En 2 år lång KY-utbildning på distans bortsett från ett antal centrala träffar i Växjö per termin.

Nu är jag påväg mot mitt mål. Att hjälpa människor som har det svårt. Nu blir det med människor som är sjuka i själen. Men självklart kommer jag att kunna jobba inom vården med annat också. I Oktober ska vi läsa Somatik & även göra det praktiskt också. Att ta stick i fingret & blodprover i armvecket. Det känns som att jag har hittat rätt nu. Ett vettig utbildning som tar mig någonannanstans än McD. & jag får möjligheten att göra en insats, göra skillnad. Hur stimulerande är det inte när man lyckas? Att jobba inom pyk är ingen dans på rosor & mänga människor kommer säkert gå förlorade. Då är huvudsaken att veta att jag gjorde allt jag kunde. Då är det egentligen inget misslyckande.

Hur mår ni kära läsare? Ni har saknat mig, visst? Jag har inte riktigt haft tid för bloggandet. Vill passa på att umgås med Maria också! :) Nu ska jag fokusera på vägen. På skogen & regndropparna. Annars är risken stor att jag spyr över tangenterna. ^^ So long fuckers

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0