Vaknade av att min stackars Bob ylade hjärtskärande, han var kelsjuk :) Det är svårt att behaga den katten, för han är inte som alla andra utan lite speciell. Han är sjukt kelsjuk men vill inte ligga i famnen eller på magen. Nej, det ska mysas på vardagsrumsbordet eller toalettgolvet. Han förföljer oss & stångar ner sin blöta näsa mellan våra tår. Jag tycker det är så äckligt att jag flera gånger när jag stått på ett ben & tagit på mig strumpa, har trillat baklänges. Haha ^^ Det han lever för är att kolla på pippi i fönstret eller leka med Niklas & sitt orangea sidenband. Jeppe är mer självständig, hon roar sig bäst själv med sina leksaksmöss, bollar, kvitton eller dammtussar :) & det är inte så krävande att kela med henne, för hon våldgästar såfort man satt sig eller lagt sig i soffan. Katter har verkligen olika personligheter. Nu ska jag dammsuga & skura golv. Ciao