Det var lika trevligt som alltid & det kändes som att samtalsämnen bara haglade. Vi måste försöka ses oftare ändå, även om det blivit oftare nu än förr. Det är som terapi att få träffa en vän & bara prata om allt mellan himmel & jord tills man får kramp i munnen. Nu har jag precis tagit mig en dusch, igen. Jag älskar att duscha. Dock gär inte min hud det. Den skriker nu efter bodylotion. & Bob skriker efter Niklas. Mygod vad den katten är pratglad. Det är bara lekalekaleka som existerar för honom & han ger sig inte heller.Vi har en riktig atlet till katt. Niklas har tränat honom så mycket att vi kan känna muskerna. Jag börjar ana en kampkatt. ^^ Han släpar nu omkring på sitt orangea sidenband i munnen & jamar hjärtskärande samtidigt. Det finns dock inget jag kan göra, för jag duger inte till lek. Tralalala.