2004 01 12 - då vi två blev en



För fem år sedan befann jag mig på Niklas pojkrum, datumet var den tolfte januari tvåtusenfyra & det är datumet då vi två blev en. Jag minns hur länge jag kämpade för att få min prins & samtidigt hur jag gick sönder så många gånger. Den smärtan, av att vara olyckligt kär. Vi lärde känna varandra 2002, då jag precis slutat nian. Jag skulle vilja påstå att det var kärlek vid första ögonkastet från bådas håll. Niklas var dock inte helt säker på sina känslor förrän just . .då vi två blev en. Dock träffades vi många gånger som vänner & pratade dagligen i telefonen, hela nätterna. Ett under att jag orkade med skolan på bara 3 timmars sömn. Men jag älskade honom hela tiden. Det var jag som med mitt sorgsna, olyckliga hjärta tröstade honom då han blivit sårad. Det gjorde ont då han var med andra. Självklart önskade jag bara att han var lycklig, men att det skulle vara tillsammans med mig. Slutligen blev det vi & det var det lyckligaste ögonblicket i mitt liv. Jag minns fjärilarna i magen som om det vore igår, när vi låg & pussades i hans säng, i hans blå-orangea pojkrum. Det var en obeskrivlig känsla av att bli fullständig. För någonting har alltid saknats i mitt liv, tills jag fann Niklas. Han blev min hjälte, min livräddare. Min bästa vän var han redan & den tolfte januari nolltvå blev han min pojkvän. Jag minns hur jag grät varje söndag då det var dags att åka hem. För tryggheten var hos Niklas.

Vi har delat så mycket genom åren, både skratt & gråt. Vi har kämpat tillsammans. En gång gav jag upp & det är något jag önskar att jag kunde få ogjort. Vad jag önskar att det gick att vrida tillbaka klockan & sudda. Tiden utan Niklas var den svåraste tiden i mitt liv, jag var inte mig själv & jag gjorde saker jag ångrar djupt. Jag är tacksam att han förlät mig, att han fortfarande älskar mig villkorslöst, trots felstegen. Det finns ingen underbarare människa än min Niklas! I ärlighetens namn, han är mitt allt. Jag klarar mig utan det mesta, men utan Niklas är jag handikappad. Han har lärt mig så mycket i livet & tackvare honom är jag där jag är idag. Ett stort tack ska han ha för att han orkat för två så många gånger. & för att han stod ut med mig under den tiden i livet då jag hade det som jobbigast & allt tyvärr gick ut över honom, den jag älskade mest. Jag vet att det var fel, men Niklas vet att jag inte menade något illa. Han har alltid funnits vid min sida, torkat mina tårar, kämpat för & med mig, hämtat mig mitt i natten för att ta mig till tryggheten, lyssnat & stöttat. Han är anledningen till att jag inte gett upp livet. 

Vi blev sambos i slutet på Augusti 08 & det var inte en dag försent. Jag ångrar det inte ett ögonblick, för jag älskar att dela varje ledig sekund av mitt liv med Niklas. Jag älskar att vakna upp vid hans sida varenda morgon. Till&med så älskar jag hans konstigheter, jag älskar hans fel & brister. Det är då det är äka kärlek. När jag ser tillbaka på vårat förhållande är det med både glädje & sorg. Alla helt onödiga tjafs vi haft genom åren, men idag kan vi båda skratta åt det. & vi verkligen glädjs åt att vi kommit så långt tillsammans! Idag är tjafs & bråk ett avslutat kapitel, jag minns inte ens när vi senast höjde rösten åt varandra. Vi lever i harmoni, vi är lyckliga & trivs tillsammans.

Jag älskar Niklas så förbannat mycket, han är min tvillingsjäl. Det finns inga ord tillräckliga för att beskriva vad jag känner för Niklas. Han är värd att dö för.



Hand i hand - föralltid.


Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag utan dina andetag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0