Djupt

Jag hoppas att detta bara är en svacka, en tillfällighet. Somsagt hela denna dag är värdelös på något underligt vis. Det kände jag redan när jag slog upp ögonen. Fråga mig inte varför, för jag har inte den blekaste. Det vore skönt att kunna sätta fingret på vad det är som egentligen stör. & det hade varit så mycket lättare att veta vad detta beror på. Jag hade förstått om jag hade en dålig dag om jag tjafsat med sambon eller med någon vän, men så är inte fallet. Allt är väl egentligen som det ska, men ändå inte. Jag har kommit fram till att jag nog är lite utav en ensamvarg, på sätt & vis får jag väl lov att säga att jag trivs. Men samtidigt vantrivs jag något fruktansvärt när känslorna kommer ikapp. Jag är inte den som måste omge mig med människor för att må bra, jag kan lika gärna sitta ensam eller tillsammans med min sambo & göra något meningslöst. Det behöver inte alltid vara något som händer runtom mig trots att jag är en ganska rastlös själ, faktiskt. Ibland saknar jag dock någonting så fruktansvärt mycket att jag går sönder. & jag tror att det jag saknar är en vän som bara ringer spontant för att fråga "hur mår du?". Även om man inte har tid att prata i timmar betyder detdär lilla något oerhört. Det är det som räknas. Jag saknar någon som ringer & säger "Kom ta en fika!" 

Ibland känns det som om jag vore helt ensam, utan några vänner alls. & det som gör ont & stör mig är att jag faktiskt har vänner. Jag hatar att känna mig bortglömd eller åtsidosatt. Jag tycker inte att jag förtjänar att behandlas så. Många gånger föredrar jag ensamheten, men är det för mycket begärt att vilja höra från er utan att alltid vara den som ringer eller den som skriver först?

Jag kan räkna mina vänner på en hand. & det är med blandade känslor, både glädje & sorg. Visst saknar jag ibland att ha möjligeten att samla ihop ett gäng unga kvinnor för skitsnack, god mat & kanske lite vin. Men mina vänner är som katt & hund, så det vore kanske inte så lyckat? De vänner jag har är de bästa som finns på olika vis. De har alla sina fel & brister men det är ändå något som får mig att älska dem. & jag går itu vid tanken att jag inte är lika betydelsefull för er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0