Det gör ont. Jag vet inte hur jag ska formulera mig egentligen. Jag vill bara att du ska förstå att det gör ont. Varje gång jag läser din blogg. Om dina nya vänner. (Jag är glad för din skull, vänner kan man inte ha för många.) Men jag önskar att det någongång var du & jag som skrattade eller att jag blev omskriven som den kloka. Jag har gjort mycket för dig, erbjudit mitt stöd, hjälp, tröst, någonstans att ta vägen & någon att gråta ut hos. Eller bara någon att skratta med. Men det är svårt eftersom du är för upptagen för att ha tid med en fika. För det är ju bara jag?