Nu är jag mätt, jag & älskling lagade middag tillsammans. & det fick bli jasminris, bearnaisesås & fläskfilé. Mätt, belåten & bestulen på min favoritsoffa beslöt jag mig för att tröstblogga. Stronger than Jesus spelas på teve4, jag är småkär i Nina Persson, iallafall när hon kör soloprojektet A camp. Hennes röst är så mjuk & skön, behaglig på alla sätt & vis. Vad jag önskar att jag fått skrattgropar, det om något är verkligen sött! Fräknar önskar jag mig också, fast det vet ni ju redan, inte sant?

Rebecka var för feg för att ta vaccinationen idag. & jag som egentligen inte ville gå ut alls, gick ut helt i jäkla onödan! Det är obehagligt kallt ute. Hela ansiktet fryser fan till is. Ge mig sommar nu! Har tröttnat på kyla, halka & snor. Ärligt talat, jag trivs inte alls denna årstid. Jag ser inte charmen med snö, det skulle aldrig falla mig in att varken göra snöänglar eller åka pulka, jag skulle klara mig utan jul & nyår är väl egentligen bara ytterliggare en ursäkt för att förtära alkohol? Tacka vetja vårsolen smekandes på huden, den på tok för varma sommarsolen, solbrännan & befrielsen att kasta jackhelveten för en vårjacka eller ingen alls. Åh! För att inte tala om hur mycker jag hatar mörkret. Visst, det blir som man gör det till. Jag brukar tända värmeljus, värma mig med en kopp te & mysa under täcket i soffan. Men inget slår våra ljusa månader, det är då jag & många andra också(?) mår som bäst. Helt klart.

Tralalala.