Katter är livet


Såhär sitter de jäklarna, tripp trapp trull - dagligen & tigger om att bli rastade på taket. De är innekatter, alla tre, men ingen av dem har riktigt förstått det. Häromdagen kom Niklas & skrek "har du sett Bob?" Det hade jag inte förrän jag tittar ut genom sovrumsfönstret när jag hör Niklas skrika på Bob. Där kom alltså den jäkeln, utan koppel. Han lyckades med andra ord att rymma. & spöregnet var han inte rädd för. Ville är lika på. Han försöker som besatt att öppna vardagsrumsfönstret. Eftersom de är rymningsbenägna gäller det att ha koll på alla tre. Det är som att ha småbarn kan jag tänka mig. Om inte värre. För Ville måste jag gång på gång springa & dra i nacken för att han biter på sladdar eller klättrar i blommorna. Det roligaste var ändå förut när han varit på toa. Jag såg den jäkeln springa & dra arslet efter sig i golvet. Han gjorde bajs-spår. Jag försökte hjälpa honom med papper. Men det var inte annat än att kasta in honom i duschen. & han var så duktig min lilla Ville. Efteråt lindande jag in honom i en handduk & torkade honom. Jeppe är den lugnaste av dessa tre mongon jag tagit mig an, hon är speciell på många sätt & vis. Jag skulle kunna säga att hon är min favorit, men det är dem alla på olika sätt. Hon är den mest kärleksfulla, hon gosar alltid med mig & hon tröstar mig när jag är ledsen. Jag slutar aldrig skratta åt deras tokigheter. Katter är livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0