Jag fick en hjärtattack nyss när en ynklig nattfjäril flög förbi mig. Bara vetskapen om att det äcklet är i samma lägenhet som mig får mig att rysa av obehag. Är dom inte som håriga spindlar som flyger omkring? Tycker jämförelsen är ganska bra ändå. Pratat med Rebecka i en evighet känns det som. Om allt mellan himmel & jord. Om hennes stackars ben, men mest om mig. Jag är kanske egoistisk? Men det känns så skönt att ringa någon & få lätta på mitt hjärta. För att sedan glida in på lite roligare samtalsämnen. Det känns som en paus. Jeppe har varit dum katt idag. Hon ville bita Niklas. Då skrattade jag faktiskt. För hur söt är inte min sambo när han är putt? :D