Funderingar & sånt
Denna jävla motgång, denna kamp i brant uppförsbacke med en ryggsäck tyngre än jagsjälv gör mig så utmattad - dock driver detta mig ännu mer till ett framtida arbeta inom vården. Rätt man eller kvinna på rätt plats. Det är så sjukt viktigt! Är man socialt inkompetent eller ointresserad av människor hälsa & välmående borde man arbeta med något annat. Jag vet att jag kommer bli den bästa vårdaren i världen. För det spelar ingen roll hur många böcker eller fakta man läser, livserfarenheten är det avgörande.
I telefonen på kungsgatans vårdcentral sitter en bitter kvinna som inte haft en motgång i sitt liv, hon har kanske levt ett fläckfritt liv & inte drabbats av ens en förkylning. Visst att hon är utbildad, förhoppningsvis - men ändå misstror hon alla, tar dem för hypokondriker & nonchalerar dem totalt!
Det är inte bara nu när jag söker för mina problem för att jag varken kan bajsa, äta eller sova, att jag känner oro, ångest, att jag inte kan koppla av, att jag är nedstämd & bryter ihop, faller i tårar flera gånger om dagen & egentligen inte har lust till någonting alls - som jag blir bemött såhär! Det är så nästan varje gång. När man vet att man har halsfluss eller öroninflammation för att man haft det så många gånger förut, säger de "TA EN ALVEDON".
Jag minns en gång så tydligt, jag hade så ont i min nacke. Jag ringde & ringde & ringde & ringde. Flera dagar i rad, de nekade mig tid. En dag kom jag inte upp ifrån sängen. Jag ringde liggandes & skrek åt dem. Då fick jag en tid. På plats konstaterade läkaren att jag hade en kraftig nackspärr & inflammation i infraspinatus. Jag omplacerades på jobbet. Fick lyftförbud.
Kort därefter fick jag så sjukt ont i lungan att jag knappast kunde andas. Jag ringde & ringde & ringde & ringde. De nekade mig tid hur länge somhelst. När jag väl fick en tid konstaterade läkaren att jag hade lunginflammation & undrade varför jag inte sökt vård tidigare. Det har jag, men jag har inte fått någon tid, svarade jag. & han tyckte det var ytterst märkligt. Jag blev sjukskriven.
Det känns som jag råkar ut för allt. Jag ringer inte vårdcentralen för att jag tycker att det är kul att punga ut 150:- eller för att jag vill vara sjuk eller må dåligt. Jag söker hjälp, när jag behöver hjälp, för att jag behöver hjälp!
Nu känner jag inget annat än total uppgivenhet. Vart ska jag vända mig? Jag klarar inte av att gå till jobbet. Jag behöver sova, ta hand om migsjälv & komma på fötter. Jag behöver distans från stress! Jag behöver koppla av. Känner mig aningen labil, kan börja gråta närsomhelst, av vad somhelst. Mår så fruktansvärt dåligt. Jobbet är det sista stället jag tänker gå till.
Vården är inte det enda stället de prioterar fika istället för att hjälpa - hos polisen med :)
När jag ringde och anmälde min väska stulen så var det en snorkig ung tjej (lät det som) som tala om för mig att var man så full som jag verka vara så får man skylla sig själv att man blir av med väskan, och så la hon på i örat på mig :)
Hon har en fet anmälan på sig nu, hon räknade väl inte med att jag hade en vän som satt brevid och hörde allt, och att jag skulle minnas vad hon hette, haha!
Jaa fan va lustigt egentligen! Och du.. den där satkärringen i receptionen...hon har behandlat mig lika jävla illa som du beskriver. Jag skulle förklara för henne om en tid för mina symtom hade förvärrats så betydligt..först ville hon såklart inte ge mig en tid utan lekte doktor ist och försökte dumförklara mig..jag gav mig inte utan fortsatte förklara mina problem och att jag verkligen behövde en tid NU..så skrek hon bara i örat på mig..KLOCKAN TRE!!!!!!! Jag ba va?!Fattade inget först..TID KLOCKAN TRE! Jag vart ju helt ställd..inte fan skriker man tjurit i örat sådär? Seriöst ska vi gå ner och ge henne en fet smäll? Du och jag e säkert inte de enda som fallit offer för bitterfittan. Hon borde verkligen inte få jobba där...synd att jag inte vet vad hon heter så man kan klaga till chefen!Om de nu bryr sig!
Vart har du sökt i höst btw? Jag ska också plugga o hoppas jag kommer in på socionom i stan. Jobbar sj inom vården nu men det är jobbigt att vara timvikarie.Berätta gärna vad kuratorn sa sen!
usch vad hemskt att du inte får hjälp, tjata och tjata tills du får komma och träffa en läkare.. själv har jag mått dåligt länge, hjärtklappningar och stress, panikångest m.m, ringde vårdcentralen och fick tid hos en läkare en vecka senast då han genast skrev ut antidepressiva medel åt mig, än äntligen är jag på väg tillbaka!! Kräv hjälp!!!! och lycka till, du är värd att få må bra!
