Jag har svårt att förstå mig på alla orättvisor som existerar i livet. & jag har ännu svårare för att acceptera dem. Jag känner stor empati för andra människor & önskar så innerligt att jag kunde göra något för alla. Det borde vara en självklarhet att känna sig trygg ute en mörk kväll eller natt, både för män & kvinnor. Men så är inte fallet. Ibland handlar det bara om att vara på fel plats vid fel tillfälle & på så vis falla offer för hemskheter. I en del av fallen handlar det om planerade attacker.

Något jag alltid haft svårt för är att kolla på efterlyst - där blir man varse sanningen som en smäll på käften. Vilken sjuk värld vi lever i. Jag minns när Engla mördades, jag var så arg. Hur kan någon vara så hjärtlös & mörda ett barn? Vad är det som felas hos de människor som begår så bessiningslösa brott, egentligen? & kvinnan i Linköping som cyklade samtidigt som hon pratade med sin man, hon var bara en bit från sitt hem då en man dök upp & högg ihjäl henne.

Det som ändå berört mig mest & gjort mig illa till mods är mordet på Therése, som inte hann uppleva sin sextonårsdag, som inte hann gå på balen & få sommarlov. Jag har en klump i magen & är väldigt upprörd över hur två sextonåringar kan planera ett mord i flera veckor. Med motiv svartsjuka. Det skrämmer mig. Vart är världen påväg? Dessa mördade människor är främlingar för mig, ändå känner jag så starkt. För det är inte meningen att det ska gå till så. Jag tänker på deras familjer & vänner, på den stora saknaden & tomrum som infinner sig efter att ens bästa vän eller dotter blivit mördad.

Jag har aldrig förlorat någon på det viset, ingen så ung. Min mormor dog för snart 8 år sedan, i cancer. Hpn var då 55 år gammal. Det var en sjukdom som tog hennes liv & det gör saken lättare att hantera. Men trots att det gått 8 år är saknaden så stor att det inte går en dag utan att jag tänker på henne.

Hur överlever man en förlust som är så orättvis, som inte borde existera? Hur går man vidare i livet utan att bli bitter & hatisk?

Skammen mördarnas föräldrar lever med måste vara enorm. Kan man ens älska sitt barn när det tagit en oskyldig människas liv? För i ärlighetens namn finns det ingen anledning eller ursäkt till att ta någons liv! Jag läste att dessa mördare vill placeras på LVU-hem, men jag tycker sannerligen att de hör hemma i ett fängelse, bakom lås & bom. & jag hoppas att deras straff blir långt.

Tycker inte Sverige ger rättvisa straff till de som brutit mot lagen. För våldtäkter & mord som inte bara förstör en människas liv, det är flera liv som slås i spillror - är straffet lägre än för narkotikabrott. Jag är inte drogliberal & visst att de som smugglar in narkotika för att sälja kan förstöra många människors liv. Men där väljer de som köper skiten, det är deras ansvar. De har valmöjligheter - att söka hjälp, eller att fortsätta. Sysslar de med tunga droger borde de veta att de leker med döden. Att de kan vara en nål ifrån en överdos.

Man väljer inte själv att bli våldtagen eller mördad. & det är sjukt att det finns människor som tror sig ha rätten att bestämma när någons ljus ska slockna! Oavsett om man går i en kort kjol, lite för vingligt så är ett nej alltid ett nej! Det skrämmer mig att det dömts till våldtäktsmäns fördel eftersom kvinnan "klätt sig utmanande & varit för full". Tar man en människas liv borde man få skaka galler resten av sitt liv eller själv dömmas till döden.


Jag är väldigt intresserad av hur människor fungerar & tänker, hur psyket är uppbyggt. Men tanken på att försöka förstå mig på hur sjuka människor tänker & arbeta med dem skrämmer mig lite. Vid ett arbete med psykiskt sjuka människor riskerar man sitt eget liv. Men på så vis gör det ändå de som arbetar med sådant till hjältar!



Mina tankar går just nu till Therése vänner som gjort en blogg för att hedra hennes minne. Jag kan inte hålla tårarna borta när jag läser om den enorma saknad de känner. & jag kan inte föreställa mig hur de känner sig, när jag som är en främling fäller tårar. Samtidigt värmer det att läsa alla fina ord, om hur de tappert kämpar vidare i livet trots en saknad pusselbit & om hur grabbarna spelade match i dessa tröjor.


Bilderna kommer från: http://minneavtherese.blogg.se/