Det är fredag idag, de flesta människor har troligtvis anlänt från jobbet, tagit sig en dusch & är fullt upptagna med att prova kläder till kvällens bravader. Men inte jag. Här sitter jag, ensam & bitter, en tidig fredagskväll & funderar ärligt talat över meningen med livet. Djupt skit. Jag är så less på att inte vara tillfreds, att ständigt ha en känsla av missnöje & vantrivsel häck i häl. Gör något åt det tänker säkert ni. Det är inte så lätt. Ni vet ju att jag vill ha ett vanligt jobb med vanliga svensson-tider, vilket innebär jobba vardagar & vara ledig på helgerna. Jag vill ha rutiner, ett värdigt liv. Ha tid & möjlighet att kunna träffa mina vänner, mycket oftare än vad som är möjligt nu. Jag vill kunna gå ut en fredag eller lördag & roa mig med mina vänner, skaka röv på dansgolvet & käka fyllemat innan läggdags. Jag vill kunna stanna hemma en helg & bara mysa framför värdelös teve tillsammans med min sambo. Bara spendera lite tid med varandra. Gå på parmiddag, hälsa på svärmor oftare eller bara hänga lite med svärfar. Jag vill kunna träffa min bror, Fialotta & Kax för galna upptåg. Oftare! Jag vill inte behöva tacka nej till livet för att jag är trött & behöver sova för att orka jobba, eller för att jag ska iväg & jobba på de mest udda tiderna. Det låter säkert som att jag är bitter rakt igenom, som att jag aldrig är nöjd. Riktigt så illa är det inte. Jag är bitter, men jag klarar av att stå ut med detta, hur länge vet jag inte. Men samtidigt känner jag  att vi lever bara en gång, varför inte ta tillvara på det & göra saker man trivs med? Där inkluderat ett värdigt jobb. Ett jobb som får mig att känna mig nöjd & lyckad över mina prestationer. Ett jobb som jag trivs på & som fungerar med mitt liv i övrigt. Det är där skon klämmer. Detta jobb passar inte med det liv jag vill leva & därför känner jag mig inte tillfreds.Jag behöver rutiner i mitt liv & jag skulle verkligen behöva träna. Eftersom träning inte känns superlockande för mig så behöver jag pass. Utsatta tider i veckan som jag deltar i pass ledda av någon som pushar! & det skulle verkligen inte fungera eftersom jag jobbar så udda. En sak ska ni veta, jag sitter inte bara här & beklagar mig. Jag försöker göra något åt denna situation, letar dagligen jobb & finns det någon som faller mig i smaken söker jag det. Men som vi alla vet är konkurrensen hård med tanke på att arbetslösheten är så stor & allt fler varslas. & det är det som får mig att hålla fast vid mitt jobb. För det är ju ändå ett jobb. Jag pallar inte med AF eller alfa. & jag vet inte riktigt vad jag vill i livet heller. Fast nu har jag fått upp ögonen för något intressant & jag hoppas verkligen att det går vägen!