För en tid sedan framkallade jag fotografier. Min tanke var att göra ett konstverk med bilder på mina närmaste vänner. Jag hann inte så långt. Ikväll ändrades mina planer väldigt tvärt då en av mina närmaste vänner gjorde klart för mig att hon inte längre vill vara min vän.

Men jag gråter inte. Jag känner mest besvikelse & förvåning. Det sägs att det finns någon mening med allt som händer & jag försöker leva efter det nu. Jag är inte bitter & jag tänker inte ödsla min energi åt att analysera. Detta är ett avslutat kapitel. Jag önskar dig allt gott.

Jag är inte perfekt, kanske är jag inte ens värd att kalla vän?

Det är svårt att inte förstora fel & brister. Att inte skylla på sigsjälv när något sådant händer. Det är svårt att resa sig som om ingenting hänt. Men jag har klarat mycket i livet, självklart överlever jag detta också.

Jag lever för den kärlek & vänskap jag får av de som älskar mig som jag är - med fel & brister. Vissa människor växer isär eller väljer att avsluta en vänskap av olika skäl, men jag är säker på att det är vi mot världen tills våra sista andetag. Jag älskar er. Jonna. Maria. Sara. Rebecka. Jonna. Niklas. & Lillen.