Tackvare Bob sträckte jag en sena igår. Det sa pang & sedan satt jag där i gräset typ förlamad & grät en skvätt. Min sötingsambo tyckte jag skulle sitta i solen istället & värma mig, för att värme skulle lindra den hemska smärtan. Han är så söt. Jag kan knappast sätta upp håret i en tofs utan att skrika av smärta. Vilken klenis jag är. Jag ska röra lite i Herman nu. & handla mat till honom, för imorgon är han hungrig!