Tack som fan


Det bästa igår var ändå när jag skulle starta bilen & den var stendöd. Älskling fick knuffa på, vår plan var att springa igång den. Tack & lov, såg en man eländet från sin balkong & erbjöd sig hjälp med startkablar. Tusen tack du vänlige man. Hade det varit jag som satt på min balkong - hade jag skrattat högt, inte fan hade jag gått ner & hjälpt till.

Jag har ont & jag är sjukt trött. Hur ska jag orka tio timmar? Bah. Mat mat mat


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0