Jag tog mig en välbehövlig paus från vardagen. I någon annans vardagsrum? Det var så det kändes när jag & Sara tog plats på översta våningen på bagarstugan. Vi pratade om allt mellan himmel & jord. Om det inte var för att Saras skjuts gick hem & för att stället stängde hade vi nog suttit kvar i en evighet. Det bästa när man träffar Sara är att det aldrig uppstår någon pinsam tystnad. Det spelar ingen roll egentligen hur länge det går mellan gångerna vi ses. För vi har förmågan att ta upp allt där vi avslutade senast. Utan konstigheter. Den relationen har jag inte till någon annan. Vår vänskap är kravlös men självklar. 

Vi har en minst sagt annorlunda relation, men det gör den inte mindre bra för det. & att vi inte ses speciellt ofta påverkar inte alls Saras betydelse i mitt liv. Det kanske låter konstigt i era öron, men vi tar igen det vi missar på msn. Där pratar vi dagligen. Dessutom vet jag att Sara finns där om jag verkligen skulle behöva henne. Trots att hon inte tycker om att prata i telefonen så vet jag att hon skulle svara om mitt namn dök upp på displayen. & hon skulle göra allt i hennes makt för att hjälpa mig. Det & mycket annat älskar jag henne för.