Hand i hand, föralltid.
Trots djupa dalar, ett ständigt sökande i evigt mörker, ett helvete jag aldrig trodde skulla ta slut. Så är jag nu på fötter, jag är i form. Jag sörjer inte längre, om jag ska vara ärlig så är jag mest förbannad fast det börjar också lägga sig. Jag tänker inte spilla min tid på någon som uppenbarligen är för upptagen med sig själv för att bry sig om andra. Jag lägger min energi på människor som uppskattar mig, som finns där & älskar mig som jag är. Man ska aldrig ta någon förgivet, man kan inte ens lita på att ens egna familj finns där. Mer säger jag inte. Men av den anledningen vill jag hylla den viktigaste personen i mitt liv - Niklas. Han finns alltid där. Jag har min någon att krypa upp hos i höstmörkret, att dela såväl glädje som sorg med. Det viktigaste för mig är att få dela livet men någon som älskar mig villkorslöst, min Niklas. Det kvittar vart vi är - bara vi är tillsammans. Jag kan leva fattig, Niklas gör mig rik. På kärlek.
Till Niklas: Tack för att du tar hand om Ida så fint. Och för att du står där som egentligen den enda trygga punkt hon har. Du bevisar för henne om och om igen att hon aldrig är ensam. Det ni byggt upp är få förunnat och jag gläds åt varje framgång som når er. Ida förtjänar det bästa och det gör du med. Det är därför ni har varandra. Jag har aldrig hört Ida säga ett ont ord om dig, bara att hon aldrig vill vara utan dig. Jag minns när Ida blev kär i dig. Och att hon redan från början på JB sa att du var speciell, det där vet man från början. Man känner direkt när man hittat rätt. All lycka!
