Att det ständigt ska uppstå problem. Om inte mina egna så är det alltid någon i min omgivning. Jag är så less på detta. Min telefon har gått varm idag. Både sms & telefonterror. Men jag klandrar ingen. Problem är en del av livet. Frågan är bara vad kan jag göra åt allt? Känner mig ganska liten & maktlös. Samtidigt som jag önskar att jag haft telefonen på ljudlös eller bara struntat i att svara på varje samtal & sms, så är jag glad att jag valde att göra som jag gjorde. Man vet aldrig vad personen på andra sidan linjen har på hjärtat. & egentligen är det väl en av mina svagheter, att alltid vara alla till lags. Hur mycket det än tär på mig. Oavsett hur jag gått itu. Jag är så tacksam för att jag flytt ifrån det som en gång var min vardag. Tystnaden har gjort mig gott.

Denna dag har förövrigt varit som söndagar ska vara. Lugn & stillsam. I mitt liv är varje veckodag så, nästan. GG var bra som vanligt. Krassligheten har fortfarande inte lagt sig, men jag får hoppas att jag vaknar kry imorgon. På tisdag är det besök på praktikplatsen som gäller. På onsdag ska jag städa hos Gun & Börje. Inlämningarna är klara som sagt. Så jag behöver inte bry mig mer. Det får gå som det går. Jag tror inte jag blir underkänd iallafall, men jag har inte alls ansträngt mig som jag kanske borde ha gjort? Bye bye VG. Somatisk omvårdnad är inte riktigt jag. Tenta på torsdag. Resten av veckan är inte alls planerad, det återstår att se vad som händer. Det ska iallafall bli både spännande & kul att få kliva ut på lia. Få se annat än dessa väggar, slippa plugg & bara föra loggbok. Nej, jag är inte alls skoltrött. Jag älskar att plugga, saknat det! Men denna kurs alltså, bah. Ser fram emot nästa + lia på den! Aw. Min hjärtefråga!