Ville är snabb som blixten. Jag har fått sprungit som en tok i trapporna varje gång jag öppnat dörren. På en hundradels-sekund är han tre trappor ner. Tror ni hans tappra rymningsförsök är ett tecken på att han vill flytta hemifrån? Jag är hemma igen efter matintag på stan & tusen vändor till tvättstugan. Har dessutom hunnit med att avnjuta en latte & en sjukt god snickerskaka på fräcka. Men nu ska jag inte ut mer idag, inte ut - ut, bara i trapphuset för att ta hand om min tvätt. Jag ber till gud eller nåt om att Villevilding ska somna så jag slipper springa maraton i trapporna. Han tar ingen hänsyn till att kattmorsan är sjuk. Det märks tydligt vad han föddes med för kön. Han tar ingen hänsyn alls till mig som sjukling, precis som min kära sambo. Jag som tyckte jag skötte mig perfekt, jag var omtänksam & omhändertagande när Vildingen fick kulorna bortopererade. Han fick till och med lyxmat! Vilken tur att jag är kvinna liksom, reder mig själv & hanterar detta utan problem. Hah!