. . som tar mycket kraft av oss. Den kan göra att man mognar, men den kan också förändra livet så att det blir mer tomt och beskuret. Människan är en helhet, och till henne hör också det som finns närmast, hemmet, familjen och vännerna. När man förlorar något av detta bryts en relation och det blir tomrum omkring oss.


Precis som med andra känslor som kärlek och glädje, hat och vrede, finns också sorgen med oss hela livet. Glädjen och sorgen är varandras motpoler men också varandras förutsättningar precis som livet och döden är det.

Sorgen är en process. Den ändrar sig från dag till dag. Den kan följas som en slingrande stig i ett landskap där man gång efter annan kommer fram till nya utsiktspunkter. Ibland tycker man sig se samma saker som förut, men riktigt lika är det ändå inte. Landskapet förändras hela tiden. Denna vandring, denna process, brukar kallas för sorgearbete.

Det är vanligt att andra känslor som ångest, vrede och skuld blandas in i sorgen. En människa som förlorat en närstående har ofta en känsla av skuld, det kan gälla något aldrig så litet och betydelselöst i andras ögon. Det går inte att vifta bort sådana känslor med att ”du har ju gjort allt”. Ibland finns det ett verkligt underlag för skuldkänslan, men ofta finns inte det. I och med att vi har frihet att välja hur vi lever har vi också ett ansvar. Att vi har känsla för det som är rätt och fel, det vi gjorde och det vi tycker att vi borde ha gjort, det är ju just det som utmärker oss som människor.

Kroppens naturliga uttryck för sorg är gråten, tårarna. När de saknas kan det vara svårt att känna igen sorgen. Den kan ibland i stället visa sig som en stor trötthet. Kroppen känns så tung att man knappt orkar bära upp den. Man kanske inte ens orkar sköta sig själv. Sorg kan i kroppen påminna om rädsla och ångest; man blir rastlös, sväljer gång på gång, suckar och kippar efter andan. Ibland kan sorgen uttrycka sig som håglöshet, depression eller sömnsvårigheter. Besvär från magen och hjärtat är inte heller ovanliga.

Det är inte alltid man kan acceptera det som hänt ens efter lång tid. Den obesvarade frågan ”Varför?” kan finnas kvar resten av livet.

Man kan aldrig helt sätta sig in i en annan människas känslor och man måste respektera dem precis så som de är. Den tyngsta sorgen är den som ingen ser. För varje sorg är det som om man hade en viss mängd tårar, som måste gråtas ut om man ska må bra. Därför ska man inte försöka hålla gråten tillbaka när man är ledsen. Sorgearbete kan ta lång tid.

1177.se