Från hjärtat;

Ibland blir jag så himla less på mig själv. Jag har egentligen allt jag kan önska men ändå är jag inte nöjd. Egentligen är jag väl nöjd, jag vet bara inte vad det är som gör att jag inte känner mig tillfreds just nu. Jag verkligen hoppas att det är tillfälligt. Man ska vara glad för det man har & det är jag verkligen. Jag har min fina Niklas & mina älskade katter, om ett år är jag färdig att arbeta med något jag verkligen vill & jag har de underbaraste vännerna man kan tänka sig. Jag har en bror som jag älskar mer än livet & som jag skulle slåss för till den sista droppen blod rann ur mig. & jag har en mamma som inte är perfekt men ändå hon är min mamma. Jag älskar henne & jag vet att hon alltid gjort sitt bästa med de förutsättningar hon haft & att hon aldrig medvetet gjort något för att skada mig. Någon pappa har jag inte, inte för tillfället. Han avsade sig sitt faderskap på sms för en tid sedan. Varför vet jag inte. & jag vet inte om jag någonsin kan förlåta det. För det gör så förbannat ont i mitt hjärta.

Det är en förlust. Jag är både förbannad, uppgiven & helt förkrossad. Samtidigt behåller jag masken på, dagtid. På kvällstid går jag i tusen bitar. Jag går fullständigt itu. På morgonen kliver jag upp ifrån sängen & följer mina planer.


Jag går balansgång just nu. Det känns som jag skulle behöva en paus. Men jag kämpar tappert på, som jag alltid har gjort. Fixar skolan med högsta betyg, engagerar mig ideellt, är social med vänner & samtidigt sköter jag om hemmet. För det har blivit mitt ansvar av någon konstig anledning.


Att jag blir så less på mig själv är för att jag tycker att det bra borde överväga det dåliga. Men så är det inte alltid i verkligheten. För ibland tar det dåliga så jävla mycket energi att man knappast orkar andas.


Så om ni ursäktar, jag är lite låg nu. Låt mig strunta i att besvara era samtal, låt mig gå hem när jag tappar stinget & bara vill hem. Jag lovar att jag snart är på fötter igen.


Det är när man känner sig nere som man funderar & ifrågasätter allt. Tanken har slagit mig att det kanske inte är rätt utbildning, men det är bara en tanke. Jag vet att jag kommer att bli en galet bra skötare. Att vara låg hör till livet, det gör även depressioner. Vet ni egentligen hur många som drabbas av en depression någon gång under livet? Om inte, googla det & tappa hakan. Det är så många fler än ni kunde föreställt er. Saken är den att det är inget man talar om, men jag vill tala om för er att det är helt mänskligt & det kommer säkert drabba dig innan du ligger död & begraven.

Där sätter jag punkt.


Kommentarer
Postat av: Sara

Min vän, du har som du säger mycket att glädjas åt. Och vi är många som är glada att du finns. Men man får ändå ha dåliga dagar.. Och ibland vet man inte riktigt varför dom kom. Och ibland känns det som dom aldrig ska ge sig av. Men dom ger sig alltid av.. Det kommer alltid en ny dag som man kan göra det bästa av :) Det vet jag att du gör, och det är jag stolt över dig för :)

2010-06-14 @ 23:23:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0