Djupt

Jag känner mig typ såhär. Förrvirrad. Ur gängorna. Jag är en orolig själ som vill ha kontroll över saker som framtiden & ekonomin för att må bra.

De som känner mig vet att jag har en tendens, eller rättare sagt är expert på katastroftankar. Exempel på sånada kan vara "jag fick ig på sommarkursen, tänk om csn drar in pengarna eller tvingar mig betala tillbaka, vad gör jag då?" eller "tänk om jag inte får ett jobb efter examen, vad händer då?" Dessa tankar påverkar mig galet mycket & det är ingenting jag kan styra över. Jag skulle vilja ha en mer avslappnad inställning, typ don´t worry - be happy! Men det funkar inte riktigt så. Jag önskar att jag kunde släppa dessa tankar, men de förföljer mig. De ger mig ångest, de får mig att må illa. (Inte non-stop. Men när de gör sig påminda är det påfrestande. På sätt & vis ser jag detta som min överlevnadsinstinkt hur sjukt det än må låta. Men det får mig att kämpa. Med jobbsökande, pluggande, you name it. & jag vill arbeta, jag vill göra skillnad för någon annan människa för att känna mig tillfreds. Det handlar inte om att rädda, utan om något så litet som att hjälpa & få ett leende som tack. Sånt är guld värt. Det gör livet värt att leva. Jag skulle dö om jag tvingades gå arbetslös.)

Det finns inte något som riktigt hjälper mot detta, men när dessa tankar tar över brukar jag roa mig med att göra listor i alla dess former & nödlösningar. Jag planerar allt i i minsta detalj. Med uträkningar, hela kitet. Ett exempel "om csn gör så, överklagar jag & hoppas på rätt eftersom jag omfattas av gamla lagen. Jag söker jobb där & där, tjänar så & så mycket." Efter denna procedur brukar det vanligtvis kännas lättare, antagligen för att det känns som att jag har kontroll. Jag hatar att inte ha kontroll. Vill ni veta en hemlis? Jag till och med planerar mina mjölkinköp noga, för det värsta som finns är att ha kylskåpet tomt på mjölk. Då kan jag varken dricka oboy, kaffe eller te. Jag ser det inte riktigt som en tvångstanke, trots att det kanske är just vad det är? Jag ser det mer som att jag är besatt av mjölk, precis som många av er har ett sjukligt behov av nikotin eller så. Om Niklas druckit sista mjölken utan att köpa ny är jag inte att leka med ;)


Lånad bild.


Kommentarer
Postat av: Sara

Bra ide Idis, det är ju ett sätt att visa för dig själv tydligt och klart att det kanske inte är så farligt som det först känns. Bra där! me like.

2010-09-11 @ 19:56:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0