Som ni ser, jag är numera brunhårig. & jag lyckades att inte få det grönt. Tummen upp!

Jag älskar Alicia.

Hur underbart är det inte att ta sig en kvällspromenad med kylan bitandes i kinderna? Jag älskart. Det är så underbart att bara ge sig ut ensam en stund för att skingra tankarna & titta på andra människor. Det är stressade själar man ser när det närmar sig jul. Själv struntar jag i julen. Jag får inte ro ändå. Jag tog mig en sväng till meddo & bättrade på brännan, det fick mig att må bättre. Sedan tog jag mig en omväg förbi espressohouse för en tomtelatte. Jag älskar espressohouse. Deras latte är oslagbar. & vad passar bättre än en julversion? Aw aw aw. Nu ska jag kolla på halv åtta hos mig, bara för att Sara påminde mig om att Alex är med :) Sedan blir det en varm LÅNG dusch & lite läsande. Ska visa er en bild på mig också. Jag är ju som sagt inte längre redhead!

Men jag tänker inte gå in på några detaljer här. Jag är tillbaka när jag är tillbaka, ciao.

Tystnad!

Sovmorgon, en sväng till solarieöarna, en tripp på stan för att inhandla hårfärg. Först nu sitter jag med färgen i håret. Har inte hunnit tidigare eftersom Niklas har haft grabbarna här. & inatt ska jag åka till lkpg för att hämta dem. Håll tummarna för att jag hittar. Idol står på & jag håller mina tummar för både Calle & Mariette. JAG HAR SLUTAT MED PLÅSTRENA NU. OCH JAG ÄR FORTFARANDE SNUSFRI! Om en timma ska jag träffa Rebecka & fördriva lite tid. Känner mig ganska ofokuserad & hyperaktiv, vet inte vad det beror på. MEN när det känns svårt läser jag min bok. Det hjälper.

(Jonna, ring mig när du vill prata.)

Men jag vill redan passa på att rekommendera er som försöker sluta röka eller snusa - denna bok.



Jag känner att det känns lättare, jag är fast besluten om att lyckas. Boken är skriven av en man som varit storrökare under många år men som numera är rökfri. Den är skriven på ett terapeutiskt sätt utan skrämselproaganda. Det är mer KLART SOM FAN DU KAN. Boken får en att tro på sig själv. Jag känner mig sjukt taggad.
& när det känns svårt har jag boken som min tröst.

HÄR kan du köpa den billigt.
Annars finns den på Anderssons & säkert andra bokaffärer på stan!
Det är mitt klockrena julklappstips till er som har någon ni vill få nikotinfri.
En livsinvestering :)

När jag fyllde år för två månader sedan fick jag ett presentkort av Rebecka. Sedan dess har jag inte tänkt så mycket mer på det eftersom det var manikyr i 60 minuter & jag har inga naglar att fila på. Men i brist på annat surfade jag in på hemsidan & kikade runt lite - & fick en chock milt sagt. Mitt hjärta slog ett extra slag sedan stod det still & under tiden hade jag hunnit göra en miljard stirrgubbar till Sara på MSN. Fuck! Självklart blev jag glad när jag fick presenten eftersom jag inte är van att få presenter. I min familj är det oftast pengar i ett kuvert sedan man blivit vuxen. & om jag ska vara ärlig fick jag inte speciellt mycket presenter. Dock vill jag poängtera att det inte är det jag tycker är det viktiga. För mig är det viktiga kärlek, närhet & ömhet. Jag skulle lätt kunna skippa alla julklappar också om jag fick vara omgiven med de jag älskar & bara äta gott & mysa. Åter till ämnet. När chocken hade lagt sig & jag insett vilken summa Rebecka lagt ner på en födelsedagspresent till mig hade jag bara lust att gråta. Fråga mig inte varför. Det är ju alltid tanken som räknas. Men ändå, jag vet inte vad jag ska säga. Är mållös. & jag är för dålig på att visa min uppskattning & jag har inga pengar att köpa bling bling för, men jag hoppas att du är medveten om hur mycket jag älskar dig ändå?

TUSEN TACK REBECKA! Om ord ändå vore tillräckliga för att beskriva vad du & din existens gör för underverk i mitt liv. Tänk om du inte hade funnits, då hade jag blivit galen & säkert suttit inspärrad på psyk istället för att jobba där i framtiden. En äkta vän är någon man kan ringa oavsett vad klockan är. & Rebecka fick jag ringa närsom då jag jobbade nätter på donken. Thank Rebecka Im still alive! Tack för att du ringer eller smsar bara för att fråga hur jag mår & för att du påminner mig om cc & cm ;) Tack för att du är du & för att jag får lov att vara din vän.

Ni undrar kanske vad jag ska göra med presentkortet? Jag har såklart inte lyckats sluta bita på mina naglar. En sak i taget. Nu håller jag på att bli nikotinfri liksom. Wish me luck! Jag ska gå till salongen & försöka byta till mig en ansiktsbehandling istället. Funderar på att ta det på fredag eftersom jag är ledig då. 

Förvirrad som jag är har jag säkert glömt bort att skriva om VARFÖR jag investerade i böckerna i inlägget under. Det är såhär va, jag är för snål för att använda nikotinplåster i 8 veckor till eftersom det kommer att kosta mig ca 1200:- Som student måste man försöka hålla i slantarna minsann. Så jag slutar med dem & kommer att läsa böckerna istället. Håll tummarna för mig. Jag är mest rädd för att jag inte kommer att fungera utan nikotin, för det är ett jävla gift.

Snart dags att försöka coola ner lite. Läsa bok & somna in. Imorgon kommer Rebecka förbi vid lunch. Jag ska ta mig en kopp te & en tekaka nu faktiskt. Ciao

Dessa böcker blev jag rekommenderad. & när jag är färdig med dem kommer jag att ge er ett utlåtande. Det är alltså sluta röka/snusa-böcker. Den ena är skriven av en psykolog.

Jag kommer somna med gott samvete sen, för idag har jag absolut fått mycket uträttat. Det bästa på hela dagen var promenaden till solarieöarna. På delad första plats kommer kanelbullarna vi handlade på CG som nu ligger på köksbänken & väntar på att få slinka ner, men det får bli till efterlyst. Vi har varit & handlat på oss ett stort lager kattmat & kattsand. Självklart annat smått & gott också. Ni får ursäkta min osammanhängande text. Jag saknar helt koncentrationsförmåga & känner mig lost. Glömde nycklarna i dörren & diverse lustigheter. Snart ska jag ta mig en avkopplande dusch med allt vad det innebär innan jag tar mig samman & skriver loggbok.

Ville förstår inte att detta är KATTSAND, så jag har fått lära honom på nytt. Det går sådär. Han äter sanden. Min förhoppning är att sanden är klockren & håller vad den lovar. Någon som testat den, omdöme?

Ingen kommer minnas om hundra år.
Jag är rädd att man glömmer, glömmer allt.
Som vi glömde att vi älskade varandra.

När man som gammal får uvi kan man drabbas av förvirringstillstånd, hallucinationer. Det fick jag erfara inatt på praktiken. Gå på larm efter larm & lyssna på det ena efter det andra. Jag trodde nästan att denna person var schizofren, men det var bara uvi tydligen. Det gick förövrigt bra att jobba natt & det var ändå ganska lungt. Så jag hann till och med att kolla teve :)

Bara två timmar kvar tills jag måste bege mig. Är så gott som redo egentligen. Bunkrat upp med druvsocker, yoghurt & frukt. Ansiktet sitter på plats, kläderna lika så & maten står på plattan redo att ätas vilken sekund som helst. Känns som jag spenderat min dag i telefonen. Pratat med mamma i en evighet, med Elin & Rebecka en snabbis & så med Katarina i säkert en halvtimma.


JONNA, hör av dig!

Sov väl inte så mycket som jag borde ha gjort men jag tror jag klarar det iallafall. Druckit en kopp kaffe & nu sitter jag här med min berocca. För er som inte vet vad berocca är så kan jag berätta att den är en vitamin man köper på apoteket. & den fungerar verkligen. Den är dyrare än vanliga vitaminer man kan köpa i mataffären men det är fan värt det med effekten man får. Jag känner mig som superman. Jag klarar motgångar som en dans faktiskt.

- Jag har varit snusfri i en vecka idag & jag fungerar fortfarande som människa.
- Har spenderat ca 30 timmar på Vrinnevi där jag har min praktik.
- Diskat en miljard gånger, tvättat en gång & sparkat runt på änglatofflor i en vecka.
- Fått alldeles för lite sömn men klarat av dagarna ändå, jag tackar berocca för det.
- Kollat in på fronter & uppmärksammat att jag fick VG på alla mina inlämningar i första kursen!
- Fikat med Rebecka & gått en sväng på stan där det var äckligt mycket folk.

Nu ska jag ner & hänga tvätt. Väntar på gossip girl. Idag kände jag redan när jag slog upp ögonen att detta inte skulle bli någon bra dag. Så jag stannade under täcket så länge jag kunde. Vissa dagar känns allt så fucking meningslöst. Jag vill ha gårdagens solsken tillbaka. Hoppas att vintern är förbi fort & att våren snart knackar på dörren. Jag vill ha sommar & sol, brunbrända ben, mys i parken & grillad mat.

Ungefär sådär blek är jag i verkligheten.

Jag med mitt plåster.

Vad trött jag är! Det är bara att slänga sig under täcket & mysa. Orkar inget annat. Var en sväng med Rebecka på stan & så drack vi en latte på hörnet. Jag har inget vettigt att skriva egentligen, ville bara göra er uppmärksamma på att jag lever. Egentligen har det ju hänt sjukt mycket. Med praktik & så, men jag har ju tystnadsplikt. Ciao

Bob har legat & sovit med min väska sedan igår eftermiddag. Varför undrar jag?

Kanske är jag blödig. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag gråtit eller hur många tårar jag fällt ikväll under idol. Förstår inte varför alla verkar hålla på Erik eller Tove när den självklara stjärnan är Calle. Vad jag älskar hans röst. Duetten förra veckan tillsammans med Mariette. Mygod. Gåshud. Jag dog om & om igen. Vem åker ikväll, det är frågan? Svårt.

Jag har väntat på min mat i flera timmar. Bakad potatis, majskolv & revbensspjäll med texas steak sauce. Underbart! Så det var absolut värt det långa väntan. Jag är mätt, spricker snart. Ska krypa ner under täcket med Jeppe & Ville för att kolla idol + Cirkus Möller. Ser fram emot att se Calle ikväll. Ciao

Ute är det mörkt & trist men inne är det solsken. Jag vaknade på strålande humör, pigg & glad trots bristen på sömn. Det blev ynka 4 timmar. Man är så uppe i varv när man kommer hem så det tar några timmar för både hjärna & kropp att varva ner. Det ska bli skönt med helg, ladda för en ny vecka. Nästa vecka väntar ett nattpass & så ska jag jobba helgen också. Det blir typ 3 helger på dessa 6 veckor. Men så fungerar det inom vården. Bye bye lediga helger. Idag är det mitt femte snusfria dygn & det går över förväntan. Hoppas det är lika lätt när jag tar av mig plåstrena om några veckor(?) Nu ska jag borsta tänder & fixa, sedan springa till bussen. Ciao

Jag är hemma & har tagit mig en dusch. Fick sluta ungefär en timma tidigare & Elin informerade om att sista betyget kommit. Det är anledningen till att jag har datan på. Kan väl passa på att säga att jag fick VG på den uppgiften också. VG rakt igenom hela första kursen. Nöjd som bara den är jag. Praktiken går fint, idag har jag sprungit som en dåre till röntgen 3 ggr fram & tillbaka med olika patienter. Var dessutom på AVA en sväng för att hämta en patient. Synd att inte Elin jobbade. Snart dags att krypa till kojs, klockan ringer fem. Sedan är det helg för min del! Wiho.

Jag tog mig en liten sovmorgon för att ligga plus på sömnen eftersom jag är medveten om att det lär bli tufft imorgon. Har hunnit med en dusch, att klä mig & nu sitter jag här & försöker sörpla i mig yoghurt & dricker en berocca. Innan klockan ett måste jag sticka & ska innan dess ha sminkat mig, diskat & förhoppningsvis lyckats äta något. Har världens godaste köttfärssås med mig till matlåda! Ni behöver inte vänta på uppdatering, jag kommer inte ens starta data när jag kommer hem. Det blir direkt i säng. Färhoppningsvis. Ciao

Jag måste ju informera er om att jag klarat mig mer än tre dygn utan snus. Elin tror att jag fuskat vilket jag inte har. Har läst mig till att man under tiden man använder plåster inte får änvända något annat varken nikotin - tugummi, tabletter, inhalator. You name it. Inte heller snusa eller röka. Jag måste få lov att säga att jag hitills är mäkta stolt över mig själv. Jag känner inget sug efter nikotin men det är ju tackvare plåstret. Det som förvånar mig är att jag inte saknar snusen under läppen. Trots att sambon snusdosa ligger på bordet inom räckhåll kliar det inte i mina fingrar. Borde inte vanan vara svår att bryta? Efter maten trodde jag att det skulle vara sjukt svårt eftersom snusen efter maten är det bästa. Men inte. Inget behov alls. Niklas frågade "kan jag få en snuuuuuuuus av dig?" Jag trodde han jävlades eller skämtade. Orkade inte gå till strid & ignorerade honom. En kort stund senare kommer frågan igen & jag svarar "precis som att jag snusar eller?!" & det hade han totalt glömt bort. Det säger kanske mycket om allt egentligen. Jag har inga humörsvängningar, känner mig stabil. Mardrömmar har jag inte märkt av mer än vanligt. Brukar inte ofta minnas mina drömmar men vaknade av en jäkel. & det får man väl stå ut med. Kunde ju hänt med eller utan nikotinplåster. Det går ju inte att bevisa att mardrömmarna skulle bero på plåstren, det kan lika gärna vara pga att man slutat. Yep. Nu kurrar magen & jag har huvudvärk. MAT MAT MAT!

Jag har som bekant varit ledig idag & bara softat hela dagen lång. Klev upp redan vid åttatiden men har såklart inte lyckats hålla mig vaken hela dagen. Sov några timmar på förmiddagen. Nu väntar jag på att köttfärsen ska tina. Men vilken tid det tar! Blir sen mat idag. Jag fick ett sug efter rostade rotfrukter så det har jag fixat till, klart att stoppa i ugnen bara. Imorgon jobbar jag kväll, på fredag dag sedan är jag ledig till måndag då jag går på natten. Funderar vad jag kan fixa till som matlåda på kvällen imorgon till dagen på fredag. Förslag? Det ska helt gå fort som fan eftersom jag är hemma efter 22 & ska upp klockan 5 igen.

Det gick inte att rädda min hårddisk så allt jag samlat på mig sedan i maj är spårlöst. Att jag inte hann framkalla alla bilder. Det gör nästan ont i mitt hjärta. Mina fotografier! Stunder som skulle bevarats förevigt. Jag är yr i huvudet. Det beror nog på att jag är så sjukt trött. Det lutar åt sängen snart faktiskt. Imorgon är jag ledig. & det ska firas med att kliva upp innan åtta för att åka på ett ärende. Suck.

Jag är med & tävlar här, här, här, här & här hos http://millahoman.blogg.se/ :) Wish me luck.

& hej på er alla. Saknat mig? Min data är tillbaka & jag är lite fattigare. Iallafall på sikt. Min kära svärfar betalade sålänge. Ni vet, det är tufft att vara student. 1700:- är inget man hostar upp bara sådär. Orkar inte med någon lång uppdatering. Jag är helt slut på alla sätt & vis. Idag gjorde jag min andra dag på praktiken. Har varit snusfri sedan i söndags. Stolt över mig själv, men mycket är tackvare plåsterna. Jag har ändå gett mig fan på att klara detta. På tal om praktiken då. Det är så sjuuuuuuuukt kul att jag faktiskt längtar tillbaka när jag kommer hem trots att jag är trött & skulle kunna slockna vilken sekund somhelst. Härligt! Nu är det dags för desperate housewives & marabou vinter såklart. Ciao

Min data drabbades av svininfluensa. Eller nu ljög jag. Den tappades i golvet & stendog. Jag har svåra abstinens & inte fan är det efter snuset utan efter datajäkeln. Lite snabb uppdatering får det bli. Jag ska slappa i soffan & snart är det dags att sova. Hann få typ 2 timmars sömn inatt innan det var dags för praktik. Sjukt kul! Jag slutade snusa igår 14.00. Jag återkommer när en snubbe stoppat i en ny hårddisk & jag betalat fakturan på nästan tvåtusen. Ciao

Vill ni mig något så nås jag på min mobil.

Klockren enligt min smak. Så här sitter jag & smakar på julen. Aw. Har slappat & sovit bort hela denna dag. Huvudvärk & mensvärk, ingen bra kombination.

Vilken regnig fucking lördag. Jag stanar nog kvar under täcket hela dagen.

Om du vill uppmuntra en sjukling varför inte köpa sjukdomen eller "det" förstorad & i gosedjursform? HAHAHA!

Calle & Mariette satt en kniv i mitt hjärta. Jag grät av både lycka & sorg.
Lycka för att det var det vackraste framträdandet,
de är klockrena tillsammans & kompletterar varann så sjukt bra.
Av sorg för att det är minnen, känslor, dåtid.

En toadykare


Ett mysmongo


En skofetish

HAHAHAHAHAHAHAHA!

Till människan som tillät sin hundjävel bajsa på trottoaren. Klantig som jag är halkade jag nästan & satte mig pladask på skiten, tack gud för min balans som väger upp klantigheten. Stackars mina nya vita skor.

Den fetaste utskällning till idioter som inte har trafikvett. Jag skulle svänga vänster & det var totalstopp i en evighet för att människor inte stannar vid gult & rött utan fortsätter rulla så det blir tjockt. Vad är erat jävla problem seriöst? Tagga ner & andas en sekund så har klumpen löst upp sig liksom! Dessutom till dig som skulle vänster från det hållet jag skulle vänster in på & inte stod i din kärbana utan den jag skulle in på - HOPPAS DU DÖR!

Tog en paus från storstädningen & kilade till apoteket för att köpa nikotinplåster. De sista snusdosorna är inhandlade. Det är nära nu. Känns spännande att se hur det kommer att gå & hur jag kommer fungera. Hur ska jag klara mig utan en prilla under läppen? Under dessa år hade det ju liksom blivit en del av mig. Men jag är envis, jag ska klara detta. Det finns inget om, inte i min värld. Hoppas karln blir glad när han kommer innanför dörren & framföralt påpekar att det är fint - annars finns chansen att jag ger honom en snyting. För fifan vad jag slitit med denna städning. Minsta lilla pinal är helt perfekt nu. Tänkte ta mig an sovrummet också, bara börjat lite smått där. Senare dyker det upp en bild som är tillägnad Sara. Haha! Nu ska jag fortsätta här. Om inte annat sysselsätta katterna som är helgalna & rastlösa.


One day we gonna get so hiiiiiiigh.
Cause we are gonna be forever you and me.

Säg någon som inte svänger ett extra varv av ren lycka med moppen till denna? Nostalgi.

Vad uppmuntrande det är att vakna till bankande varenda jäkla morgon. Efter en sisådär 5 timmars sömn är iallafall inte jag redo att fånga dagen. Jag vill bara krypa ner igen under täcket, återfå värmen & sömnen. Men det är inte det lättaste ska jag tala om. Inte när de bankar vägg i vägg så sängen liksom studsar. Egentligen förstår jag inte vitsen alls. De kan börja väsnas redan vid sju på morgonen för att sluta kanske 2 timmar senare. Jag skulle förstå om de hade så sjukt mycket att göra så att de var tvugna att hålla på hela dagen, men uppenbarligen gör de inte det. Varför inte tänka på sina hyresgäster & starta lite senare? För som sagt, alla har inte samma dygnsrytm. Vissa har fått den förstörd & andra jobbar nätter. Respektlöst! & det är inte det enda jag vill klaga på idag, utan också på värmen i vår lägenhet som är obefintlig trots att jag vridit på full värme på elementen. Igår var det svinkallt ute, bara 2 grader. I vårt sovrum var det 16 grader. Det är knappast okej. Det största problemet är väl egentligen att jag inte har någon större lust att ringa till hyresvärden. Därför får jag vara ett pain in the ass på Niklas & tjatatjatatjata. En sak vet jag säkert, bankandet, allt jävla oväsen kommer jag att få stå ut med i flera månader. Jag får väl lov att tvinga tillbaka en normal dygnsrytm. Men fortfarande kvarstår problem. Jag studerar på distans, alltså sitter jag hemma med min data som kompanjon & kämpar mig till VG. Som lösning på det problemet föreslår hyresvärden att jag ska gå till bibban eller någonannanstans för att plugga på dagtid. Med andra ord betalar jag hyra för att vistas här efter deras arbetsdags slut tills de börjar igen, eller? Jag är så sugen på att flytta. Tänker fan inte sitta på bibban varenda dag som ett mongo! Om jag ville att mitt liv skulle se ut så hade jag inte valt att studera på distans. SUG MIN KUK!

Nu tänker jag stänga av datan för idag. Ska mysa ner mig i soffan med en arm som gör ont & tycka synd om mig själv. Imorgon måste jag ladda på busskortet & köpa nikotinplåster. Påminn mig om jag glömt det när klockan är 18, ok? Det är en mycket nöjd tjej som kryper ner under täcket. Dagen har varit klockren tackvare Saris. Det är som en c-vitaminkick, en dos lycka rakt in i hjärtat när jag får spendera några timmar med en kär vän. Efteråt känner jag mig alltid som en ny människa. Aw. Nu väntar jag på att Jonnas prinsessor ska bli friska så jag kan få mig en ny dos lycka. Det är på tok för länge sedan vi sågs, toto. Jag saknar dig.

Ps. Jag kommer inte att närvara på några kort förrän jag solat känns det som. Jag MÅSTE sola. Kanske redan imorgon? Känner mig sjukt blek & jag vill inte se mig i spegeln. Dessutom är jag trött på mitt hår & vill ha det i en fin brun färg, men jag vågar inte pga att det alltid blir grönt. Experter, hjälp mig!

Hur vacker är inte denna låt? & Rihanna, håll dig borta från Chris!

Sara var sjuk då min födelsedag firades, därför fick jag mina presenter idag. Jag blev rörd nästan tårögd när jag öppnade presentpappret. Så sjukt fina presenter! Det var verkligen jag. Sara har aldrig någonsin varit hemma hos mig. Men nog fan känner hon mig alltid. Detta var en symbolisk present enligt Sara själv. Oavsett om det är tanken som räknas så blir det speciellt när det blir så perfekt. Med handen på hjärtat, detta är de finaste presenterna jag någonsin fått av en vän. Dels för att presenterna i sig var fina men också för att det verkligen är jag & bevisar att Sara känner mig. Åh.

Jag tog mig en välbehövlig paus från vardagen. I någon annans vardagsrum? Det var så det kändes när jag & Sara tog plats på översta våningen på bagarstugan. Vi pratade om allt mellan himmel & jord. Om det inte var för att Saras skjuts gick hem & för att stället stängde hade vi nog suttit kvar i en evighet. Det bästa när man träffar Sara är att det aldrig uppstår någon pinsam tystnad. Det spelar ingen roll egentligen hur länge det går mellan gångerna vi ses. För vi har förmågan att ta upp allt där vi avslutade senast. Utan konstigheter. Den relationen har jag inte till någon annan. Vår vänskap är kravlös men självklar. 

Vi har en minst sagt annorlunda relation, men det gör den inte mindre bra för det. & att vi inte ses speciellt ofta påverkar inte alls Saras betydelse i mitt liv. Det kanske låter konstigt i era öron, men vi tar igen det vi missar på msn. Där pratar vi dagligen. Dessutom vet jag att Sara finns där om jag verkligen skulle behöva henne. Trots att hon inte tycker om att prata i telefonen så vet jag att hon skulle svara om mitt namn dök upp på displayen. & hon skulle göra allt i hennes makt för att hjälpa mig. Det & mycket annat älskar jag henne för.

Men det var inte det inlägget skulle handla om. Var bara tvungen att beklaga mig. Måste få skrika ut min lycka! Tog mod till mig & öppnade tentan. 20 minuter senare var jag klar. Jag klarade det! FATTA, jag klarade det. Åååh! Detta ska nu firas på bagarstugan tillsammans med Sara. Jag som trodde jag skulle få IG. Hoppas jag klarar denna skitkurs. Det var sjukt längesen jag såg min Saris. Det ska bli så kul. Jag funderar på att nypa henne i kinderna som en farmor. HAHAHA! Hursom, kameran åker med & om vi fastnar på bild kommer dessa att hamna i bloggen senare. OM inte armen gjort mig totalt handikappad tillsdess.

Sitter nerbäddad under täcket men fryser som en tok. Sambon zappar mellan alla kanaler & jag orkar inte riktigt med det så jag läser nyheter på nätet istället. Imorgon ska jag nog träffa Saris. Woho! Hoppas hoppas hoppas. :)

Jag hittade en jättefin blomma i källaren med kruka & allt. Så vi lekte bagladys & hämtade upp den. Beundrade vår nya växt i hissen. Men upptäckte att den var full med likmaskar? Euuuuuuh! Jag har äckliga rysningar. Det känns som det kryper på min kropp. Jag fick till och med göra mig besväret att åka ner med blomfan igen. Tack kära grannar för att ni bara ställde den där, för vemsom helst att förgylla sitt hem med likmaskar.

Yes, jag lyckades dusha & tvätta håret själv. Sambon var inte så pigg på att hjälpa mig. Undrar varför? Men gud straffar somliga med detsamma. Borrandet & dunkandet började straxt efter han bestämt sig för att vila en stund. Elaka jag kan inte låta bli att skratta åt det. Smärtan gör sig påmind hela tiden. Men jag har till och med hoppat i andra kläder än min "pyamas". Ska ta mig till affären för att köpa mjölk & toapapper, mer orkar jag inte bära. Idag blir det korvstroganoff till middag & det är min mästerkock som kommer laga mat till mig. Inatt läste jag på lite om nikotinplåster. Av någon konstig anledning trodde jag att det skulle ta väldigt lång tid. Men endast 10 veckor stod det. Då är jag klar i slutet av januari & hinner spara ca 9000:- till nästa vinter. Nu gäller det bara att SPARA dem också.

Påminnelse till mig själv: ladda på värdekort, köpa nikotinplåster - senast fredag.

Jag kan inte förstå vad det är som gör så jävla ont. Men det gör det. Jag har legat sömnlös större delen av natten om man bortser från de korta stunder jag lyckades ligga still. Klockan halv sju imorse var jag klarvaken & fick förbli det eftersom de en kort stund senare började borra & dunka i huset. Damn. Istället har jag sovit en stund nu under förmiddagen. Kollat på en miljon värdelösa teveprogram. Tyckt synd om mig själv & gosat men Jeppe & Ville.

Men blomman dog ikapp med vår vänskap. Tyvärr.

Den vill jag ha i sovrumsfönstret.


Den vill jag ha stående i hallen på en byrå.


Den borde hänga i vårt vardagsrumsfönster.

Smashbox photofinish primer, hudkräm, handsprit, ögonfransböjare & spray med värmeskydd

När jag slutat snusa har jag ingen last. Jag kan lägga 800:- i månaden på smink om jag vill, på hudvård eller hårvård. Jag kan unna mig frisörbesök, manikyr eller massage. Eller så kan jag spara i ett kuvert som jag skrev. Kanske åka till gekås, kvinnornas bästa vän & shoppa loss! Eller ta mig en resa till solen. Aw. Dessa tankar får mig sjukt motiverad! Men jag vet, det kommer bli tufft. Egentligen är det konstigt hur man prioriterar. Om jag handlar kläder för 800:- rynkar min sambo på näsan, men när jag kommer hem med stock efter stock med snus säger han inget. (?) & egentligen ska jag väl inte ljuga om att jag själv får ångest över sådana köp medan snus är självklart. Weird!

Det finns ingen återvändo. NU ska jag sluta snusa. v.47, måndag är min första snusfria dag. För att klara detta utan att gå tillbaka till rökning, vilket jag gjort x antal gånger så kommer jag använda nikotikplåster. I början kommer jag inte märka någon större skillnad på ekonomin. Men när fasen med plåster & andra hjälpmedel är slut. Då jag klarar mig helt utan nikotin utan nervsammanbrott & fungerar som människa. Då kommer jag garanterat märka skillnad! Har räknat ut att det blir ca 800:- i månaden. På ett år är det ca 10000:- FATTA TIOTUSEN KRONOR som jag bara slänger bort.

Det första som får mig motiverad till detta är såklart att jag under de sex veckorna jag har min praktik inte kommer att kunna snusa. Då finns det ingen mening med att börja igen. Klarar jag sex veckor, klarar jag mig förevigt!? Det andra som får mig motiverad är att jag ser Sara stå & vifta med svenska flaggan (som hennes familj gjorde när vi åkte tåg förbi deras gamla hus) för sitt liv & riktigt hejja på! Det värmer. Sedan är det ju inte helt fel med tiotusen extra i plånboken. En ny garderob? En resa? Jag vet iallafall att jag ska investera de pengarna i mig själv, för det är jag värd. Min plan är att stoppa 800:- rakt ner i ett kuvert varje månad då plåsterfasen är över. Ett år senare kommer massa pengar ligga i ett kuvert till mitt förfogande. Wiho!

Jag kommer att göra min lia där det vårdas människor med svininfluensan & andra infektioner. Därför ansåg jag det viktigt att få bli vaccinerad. Både för min & de inlagdas skull. Min vårdcentral nekade mig vaccin när jag pratade med dem i telefonen. Jag gick dit för en stund sedan. Självklart skulle de tjafsa en stund. Men jag fick gå som personal & fick en biljett till smärtan. Nu är det med andra ord gjort. Jag som är sjukt spruträdd satt blixtstilla, knäpptyst. Själva sprutan gjorde inte ont, jag kände inte ens när hon stack mig. Men det smärtade när vätskan sprutades in. Min arm är redan öm, det blev den på en gång. Känner mig sådär lite lagom handikappad just nu. & hoppas på att smärtan är det enda jag måste stå ut med.

Jag uppmanar er alla att göra er insats som medmänniska. Gå & vaccinera er! Om inte för er egen skull, så för människor ni har i er omgivning som kanske är i riskgruppen. V.48 är det allmänhetens tur & vaccinationen kommer att utföras på Vrinnevi. Det är väl skyltat, så ni behöver inte oroa er för att gå vilse.

Idag har jag varit på besök på min lia. Det känns såhär i efterhand mycket bra, jag hoppas att jag kommer att trivas. Men det känns så nu iallafall. Har fått massa information & gått rundvandring i varenda vrå. Frågan är bara hur jag ska hitta? Hur ska jag ens minnas vart omklädningsrummet är med mitt lokalsinne? Vrinnevi är sjukt stort ju! Fick roffa åt mig kläder & lägga i ett skåp så jag har när jag kommer dit på måndagmorgon innan sju. Ah, jag är grymt taggad! Ser fram emot att komma ut.

Sedan jag kom hem har jag hunnit med ett samtal till Elin för uppdatering kring vad som hände på fronter idag. Tagit hand om ett enormt diskberg, rensat kattlådan, kastat sopor & provat kläder. Kjolarna & byxorna har anlänt. Woho! Nu ska jag fixa något ätbart. Ciao

På din 21-års dag. Hurra hurra hurra! :)

Jag vill att inredningen ska vara VIT i sovrummet. Tillsammans med min guldspegel & alla tavlor på Marilyn Monroe. Klockrent. Men jag vill flytta också. Så detta får bli ett senare projekt. Vill ha ett sjukt stort sovrum med plats för sminkbord. Aw. Baby, vad sägs?

Jag har blivit varse om att jag kommer att spendera större tiden av min lia klädd som alien? Slussar & skyddskläder upp över öronen. Ballt egentligen! ^^ Lina har lovat att komma & fotografera mig i smyg. HAHAHA

När sambon kommer hem från träningen står maten uppdukad på bordet. Vilken kvinna jag är! Jag borde gett upp mina matlagningstalanger när jag nyss fick en såsexplosion i nyllet. Fråga mig inte varför, jag har ingen aning om varför kantarellerna anfaller. Tapper som jag är fortsatte jag matlagningen ändå. Med sås hängades överallt. HAHAHA! Fyllt upp kylskåpet med lite godsaker. Idag serveras köttfärslimpa med hasselbackspotatis & kantarellsås. Min favoriträtt ever!

Förslag på relativt billiga & lättlagade rätter?

Ett samtal från en främling som gärna ville prata med mig. Det värmde mitt hjärta. Själva samtalet.  & att få hjälpa någon genom att bara finnas på andra sidan luren, lyssna, stötta. Jag fick svar på frågor, jag fick sann information. Jag fick höra att jag är en klok kvinna med hjärtat på rätt ställe. Detta är något som verkligen berör mig. Jag blir så illa berörd. Tårar har runnit längs mina kinder. Jag känner empati, jag önskar att någon gjort något innan det var försent. Därför kommer jag att kämpa tillsammans med er för en upprättelse. Detta är min hjärtefråga, ett ämne jag verkligen brinner för. Återigen tack kära du för samtalet, jag ska framföra ditt meddelande. Du hjälper mig att hjälpa någon som behöver det. Jag är oerhört tacksam av hela mitt hjärta.

Min dag räddades när jag fick VG på krisuppgiften & när smset talade om för mig att mitt paket finns att hämta. Måndag igen. Sista "lediga" veckan innan allvaret drar igång. Men fy så skönt. So long

Men jag kan inte. Detta har blivit en ond cirkel. Tankar & känslor håller mig vaken om nätterna. & jag som bara vill ha en normal dygnsrytm, jag vill sova NU! Inatt låg jag vaken till fem, kollade på en film med en av Bob Marleys söner. Hitills har jag inte haft någon ro till att koppla av framför teven. Suttit & skrivit ner tankar & känslor på papper efter papper för att få det ur hjärnan. Det handlar om allt ifrån att göra, inköpslistor, uträkningar, planer, mål. You name it. En annan märklig sak, jag har nästan slutat drömma. Eller det har jag väl egentligen inte, men jag minns inga drömmar alls. Med ett undantag. Imorse drömde jag en dröm, vad jag hoppas att det är en sanndröm. Jag sover bort hela dagarna, för sömn behöver jag ju trots allt för att fungera som människa. Jag har inget att kliva upp för på morgonen ändå. RUTINER! Jag saknar rutiner. Äh, allt löser sig väl när jag kommer igång med träningen. Åtminstone är det min förhoppning. Just nu har jag så mycket slem i halsen att jag inte kan andas ordentligt. Sjukt påfrestande! Jag vill avsluta med en eller tre kärleksförklaringar. Vad jag älskar mina små tussar. Jeppe, Ville & Bob. Att man kan älska ett djur så fruktansvärt mycket. Eller tre djur. Monster. Jag älskar dem alla så sjukt mycket. De gör att jag uthärdar den trista vardagen. Alla skratt de ger mig, all kärlek. Allt är så villkorslöst med dem. Iallafall vad gäller mig. Där går nog min & sambons åsikter isär, för han tycker att de kräver mycket. MAT. Han är matpappan, de är på honom ständigt. Men han får allt skylla sig själv. Jag har hela tiden sagt att torrfoder är helfoder. Men han vill såklart lyxa till det för dem. Hah! Nu ska jag lägga mig tillrätta & kärleka lite med Jeppe & Ville. Bob är mer en ensamvarg som inte vill ligga för nära, absolut inte på. Det är ytterst sällsynt. Men sällskap & uppmärksamhet kräver han minsann. & det är extra krävande när man måste ligga på badrumsgolvet med honom eller stå upp & gosa vid barbordet. Han är en underlig men åh så älskvärd filur. & älskvärd är såklart favoritdjuret Niklas också. Min hjälte. Där snackar vi äkta kärlek. Vore jag musikalisk hade jag fixat den grymmaste kärlekslåten till honom. Det får mig genast att tänka på att jag önskar att jag kunde spela både gitarr & piano. Innan jag dör ska jag åtminstone gett det ett försök. Vem vet, jag är kanske värsta talangen? Sången har jag gett upp, jag får inte ens sjunga i duschen här hemma. Undrar hur det kommer sig egentligen? En sak är säker, jag skulle aldrig platsa i idol. HAHAHA!

GRATTIS till Sara & Toni som idag firar SJU år. Jag är så glad för er skull. Ni är som gjorda för varann. I januari är det min & Niklas tur. :)

Att det ständigt ska uppstå problem. Om inte mina egna så är det alltid någon i min omgivning. Jag är så less på detta. Min telefon har gått varm idag. Både sms & telefonterror. Men jag klandrar ingen. Problem är en del av livet. Frågan är bara vad kan jag göra åt allt? Känner mig ganska liten & maktlös. Samtidigt som jag önskar att jag haft telefonen på ljudlös eller bara struntat i att svara på varje samtal & sms, så är jag glad att jag valde att göra som jag gjorde. Man vet aldrig vad personen på andra sidan linjen har på hjärtat. & egentligen är det väl en av mina svagheter, att alltid vara alla till lags. Hur mycket det än tär på mig. Oavsett hur jag gått itu. Jag är så tacksam för att jag flytt ifrån det som en gång var min vardag. Tystnaden har gjort mig gott.

Denna dag har förövrigt varit som söndagar ska vara. Lugn & stillsam. I mitt liv är varje veckodag så, nästan. GG var bra som vanligt. Krassligheten har fortfarande inte lagt sig, men jag får hoppas att jag vaknar kry imorgon. På tisdag är det besök på praktikplatsen som gäller. På onsdag ska jag städa hos Gun & Börje. Inlämningarna är klara som sagt. Så jag behöver inte bry mig mer. Det får gå som det går. Jag tror inte jag blir underkänd iallafall, men jag har inte alls ansträngt mig som jag kanske borde ha gjort? Bye bye VG. Somatisk omvårdnad är inte riktigt jag. Tenta på torsdag. Resten av veckan är inte alls planerad, det återstår att se vad som händer. Det ska iallafall bli både spännande & kul att få kliva ut på lia. Få se annat än dessa väggar, slippa plugg & bara föra loggbok. Nej, jag är inte alls skoltrött. Jag älskar att plugga, saknat det! Men denna kurs alltså, bah. Ser fram emot nästa + lia på den! Aw. Min hjärtefråga!

Men absolut på bättringsvägen. Här sitter jag nyduschad, alldeles för lat för att klä på mig kläder & inväntar GG som börjar om en sisådär 40 minuter. Satt upp en termometer i vardagsrumsfönstret på fönsterbläcket & den visar 17.2 grader. Är det okej i November när det inte ens är snö & minusgrader ute? Ska flytta den till sovrummet senare, men tänkte ställa den på golvet. I sovrummet är det kallt som i en frys. Burr. Hur varmt eller kallt har ni hemma? Funderar på att ringa nån som får göra en riktig mätning. Har läst mig till att man använder nån speciell mätare & på speciella ställen. I ett hörn. 60 cm bla bla. 1 meter. Men för att ha lite kött på benen gör jag en egen mätning för en period. Ciao

Tack för att du tar hand om Ida så fint. Och för att du står där som egentligen den enda trygga punkt hon har. Du bevisar för henne om och om igen att hon aldrig är ensam. Det ni byggt upp är få förunnat och jag gläds åt varje framgång som når er. Ida förtjänar det bästa och det gör du med. Det är därför ni har varandra. Jag har aldrig hört Ida säga ett ont ord om dig, bara att hon aldrig vill vara utan dig. Jag minns när Ida blev kär i dig. Och att hon redan från början på JB sa att du var speciell, det där vet man från början. Man känner direkt när man hittat rätt. All lycka!

Trots djupa dalar, ett ständigt sökande i evigt mörker, ett helvete jag aldrig trodde skulla ta slut. Så är jag nu på fötter, jag är i form. Jag sörjer inte längre, om jag ska vara ärlig så är jag mest förbannad fast det börjar också lägga sig. Jag tänker inte spilla min tid på någon som uppenbarligen är för upptagen med sig själv för att bry sig om andra. Jag lägger min energi på människor som uppskattar mig, som finns där & älskar mig som jag är. Man ska aldrig ta någon förgivet, man kan inte ens lita på att ens egna familj finns där. Mer säger jag inte. Men av den anledningen vill jag hylla den viktigaste personen i mitt liv - Niklas. Han finns alltid där. Jag har min någon att krypa upp hos i höstmörkret, att dela såväl glädje som sorg med. Det viktigaste för mig är att få dela livet men någon som älskar mig villkorslöst, min Niklas. Det kvittar vart vi är - bara vi är tillsammans. Jag kan leva fattig, Niklas gör mig rik. På kärlek.

Låt mig också presentera Sara. Min spegelbild.
En mycket klok tös som jag håller kär! <3

Jag saknar dig. En kaffe? Kom toto!

Låt mig presentera min vän Jonna. Henne älskar jag.

Jag skyller på Rebecka som svarade att jag skulle. I klartext, jag slog till. Skitsamma om jag får leva på nudlar, huvudsaken är att jag är snygg. Eller? Skämt å sido, så illa är det inte. Riktiga fynd faktiskt. Jag hade gått back om jag inte slagit till känner jag. Men nu är det slutshoppat :)

Ska jag, ska jag inte?

Ville är snabb som blixten. Jag har fått sprungit som en tok i trapporna varje gång jag öppnat dörren. På en hundradels-sekund är han tre trappor ner. Tror ni hans tappra rymningsförsök är ett tecken på att han vill flytta hemifrån? Jag är hemma igen efter matintag på stan & tusen vändor till tvättstugan. Har dessutom hunnit med att avnjuta en latte & en sjukt god snickerskaka på fräcka. Men nu ska jag inte ut mer idag, inte ut - ut, bara i trapphuset för att ta hand om min tvätt. Jag ber till gud eller nåt om att Villevilding ska somna så jag slipper springa maraton i trapporna. Han tar ingen hänsyn till att kattmorsan är sjuk. Det märks tydligt vad han föddes med för kön. Han tar ingen hänsyn alls till mig som sjukling, precis som min kära sambo. Jag som tyckte jag skötte mig perfekt, jag var omtänksam & omhändertagande när Vildingen fick kulorna bortopererade. Han fick till och med lyxmat! Vilken tur att jag är kvinna liksom, reder mig själv & hanterar detta utan problem. Hah!

Skulle ni se Ville just i skrivandets stund skulle ni tro att jag var en elak kattmorsa som aldrig gav honom mat. Han sysselsätter sig nämligen med att slicka ugnsplåten som besatt. Jag kan garantera att torrfodret med smak av kyckling är tusen gånger godare än brända saker som inte går bort hur mycket man än diskar den förbannade plåten. Han är ett riktigt charmtroll. Hur många goda skratt ger detta knytte mig? Aw, jag har tappat räkningen totalt. Nu har jag raggat upp Rebecka för att gå ner en sväng till stan för att äta chicken kebab, det skriker min mage efter. ORKA bara ligga hemma, jag är trött på det nu. Hoppas jag inte blir sjukare av en promenad & lite frisk luft. Men det har väl ingen dött av förr?

Tvätta står idag på schemat & det är väl exakt vad jag ska sysselsätta mig med. 17-22. Vaknade sent idag också, somnade sjukt sent kanske jag ska börja med. Låg faktiskt vaken till typ sex imorse. Why? Egentligen har jag väl inget vettigt att skriva om just nu, men nu vet ni iallafall att jag fortfarande lever ;)

Jag säger godnatt - lycklig, med vetskapen om att jag får hämta ut mitt paket på måndag. Ih!
Visar er då vad jag nätshoppat. Nu; dags att ta Ville & Jeppe till andra soffan för mys. Men först
nyponsoppa, tropisk jos & oboy. Varför inte ta lite av varje när man inte kan bestämma vad man vill ha?

Vissa dagar känns livet så hopplöst men idag är inte en sån dag trots att jag faktiskt är sjuk. Vilket tjat om denna sjukdom alltså, men det går omöjligtvis att bortse ifrån. Poängen med detta var att hänvisa tillbaka till mitt inlägg från häromdagen då jag skrev - sörj inte det du saknar utan glädjs åt det du har. Just då kändes livet eländigt. Det gör det från & till om jag ska vara fullkompligt ärlig. & så är det nog för de flesta. Vad jag har lärt mig av mitt liv är att livet är en dans på rosor men det är en dans med svåra steg, som Winnerbäck vackert sjunger. Om jag ska analysera vad jag tror att innebörden av det är, eller åtminstone vad det betyder för mig så blir det följande. -> Det blir vad man gör det till, det finns alltid två vägar att gå. Alla människor mer eller mindre möter på motgångar, stora som små någon gång i livet. Att jag redan gått igenom & härdat ut så många gör mig starkare. För det som inte dödar, härdar. Det har gjort att jag inte tar lika hårt på saker längre. Jag gräver inte ner mig totalt. Livet går vidare. Jag tror på ödet. & jag vet att jag är värd så mycket mer än skiten under Dina skor.

Drömmer mig tillbaka till varmare stunder. Jag älskar fjärilar.

Jag får inte se på Cirkus Möller. Argumentet lyder "det håller ju bara på en halvtimma". Jaha? Sambon kollar på någon värdelös film på sexan. Jag får väl roa mig i bloggdjungeln då. Ibland är karlar bara för mycket alltså. De orden betyder inte att jag inte älskar min plutt, för det gör jag. Mycket dessutom.

Såg att jag blivit uppringd av ett företag som jag sökt extrajobb på, jag sov & svarade därför inte. Ska ringa tillbaka på måndag, de vill kanske ha mig på intervju & när det steget är taget ligger det närmre verkligheten att få ett jobb. Det skulle sitta sjukt fint! Vi planerar en resa i april. Vart, är & kommer förbli hemligt :) Men vi är 4 par som ska dra iväg tillsammans. Nyfikna? Då får ni fortsätta vara det.

Jag har funderat lite över vad som lockar läsare, jag menar jag har ju x antal trogna besökare. Vad är det som får er tillbaka hit undrar jag? De flesta drömmer kanske om att bli storbloggare, jag ska inte sticka under stol med att jag också velat nå dit, men jag har gett upp den drömmen. Jag nöjer mig med att vara jag, att blogga & förhoppningsvis roa er som troget hänger kvar trots svackor. Min blogg är ganska värdelös, den har varit det ett tag. Men jag har liksom ingen inspiration. Jag skriver mest för att jag själv vill det. För att få ut tankar, funderingar. Jag ser på mitt bloggande som att skriva dagbok, dock är jag ju inte lika öppenhjärtlig här som jag var mot min dagbok med lås på.

Min blogg är en blogg om mitt liv, min oglamorösa vardag, musik, katter, ibland shopping & nöjen. Men mest reflekterar jag mina tankar & funderingar. Jag analyserar, filurar.

Äntligen har jag fått min älskade underbaring att laga mat till mig. Det blev pyttipanna med bacon i + ägg & rödbetor till. Sitter just nu mätt i magen men kan inte låta bli att knapra på mina Corners. Krispiga majsrullar med chili & ostsmak. Såhär på kvällkvisten känner jag mig aningen piggare men långt ifrån kry. Legat däckad i soffan & kollat på massa Simpsons-avsnitt. Skrattade ihjälp mig till det avsnittet som jag tagit rubriken ifrån. Det handlade om att familjen Simpson körde över Ned Flanders. Man kan väl säga att avsnittet var som filmen "jag vet vad du gjorde". HAHAHA! Hemma är det full rulle på katterna, jag vet inte vartifrån de får sin energi. De har jagat en laserpenna ett bra tag nu, mina små jägare. Jeppe sitter & ser sjukt sorgsen ut. Det är bäst att krypa ner under täcket & låta henne inta sin plats - på min mage. Om 15 minuter börjar Cirkus Möller. Är jag ensam om att älska det? Måste bara skriva att jag skickat in alla min uppgifter nu, med andra ord är mina inlämningar klara. Nu vill jag krya på mig. Börja träna, fika oftare på bagarstugan & njuta av livet tillsammans med mina vänner. Jag är tacksam för det liv jag fått. Det handlar om att göra det bästa av situationen. & jag försöker verkligen. Som den tappra krigare jag är.

Jag har sovit & skrikit mat mat mat mat(!) omvartannat, men jag ser inget middagsbord uppdukat än. Jag är ingen kvinnlig form av en mansgris, jag är bara sjuk & har slut på krafter. Häromdagen när min sambo var sjuk hade jag sån lust att ge honom en snyting. Han var så ynklig. Som mannen på reklamen från förr. Ni tjejer snackar om att föda barn - ni skulle veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld. Jag kanske fått det om bakfoten men jag trodde en manlig förkylning var jämförbar med en kvinnlig förkylning? Men mig är det fan inte synd om ens när jag är dödssjuk. Det är annat när en kille är sjuk, det är sååå jävla synd om killar. Jag tror snarare att det handlar om att killar är veklingar! En riktig kvinna reder sig själv ;)

Inatt har jag vräkt i mig nyponsoppa, apelsiner, kiwi & päron. Bara för att. Men nej, jag är inte frisk än. Därför blir helgen lugn & stillsam, nästan som vanligt fast om än mer lugn. Måste fokusera på att bli kry! På tisdag ska jag besöka min handlledare på praktikplatsen. So long

Fortfarande vaken. Funderar på en sak. Jag måste sluta snusa. Fungerar nikotinplåster? Det kommer inte funka på praktiken, självklart får man inte ha en prilla inne. Lika bra att försöka sluta. Det suger att ha ett beroende, dels för att det kostar pengar men också för att det inte är supernyttigt att snusa. Nu ska jag leta nikotinplåster på nätet. Over & out

Straxt dags för den dagliga dosen av Criminal minds. Jag undrar varför det alltid går bra program på nätterna? Men tur är väl det. Då kan jag hålla mig sysselsatt. Sover hela dagarna & är vaken hela nätterna. Fortfarande. Aningen påfrestande att ha så olika dygnsrytm, men det fixar sig snart. Praktik innebär rutiner. Jag saknar rutiner i mitt liv. Snart ska jag komma igång på riktigt. Träna. Sola. Alla vet att man känner sig hundra gånger snyggare med lite bränna, inte sant? Träna ska jag göra för att bli av med energi, för att kunna sova istället för att grubbla. Tror mycket kommer lösa sig när jag väl är igång. Ser fram emot att hoppa i mina skor & min träningsbehå! Men sorry brudar, jag är för sjuk för att närvara på premiären. Fast jag hörde nåt om att ni skulle träna för mig med? Kämpa! Gottnatt allesammans

Minns ni hur det var när man var liten & sjuk? Man låg i sängen & försökte bli frisk. Mamma kom med nyponsoppa & tvingade en att försöka äta. Jag minns det som om det vore igår. Mammas omtanke var guld värt. Bara det skyndade på processen att bli frisk. När jag var liten låg jag antingen nerbäddad i sängen eller på en madrass framför teven, jag minns att jag brukade kolla pantertanter, ricky lake & sånt skit. Det är inte samma sak när man är sjuk som vuxen & har ett eget boende. Det spelar liksom ingen roll hur sjuk man är, det finns fortfarande massa måsten. Exempel på sådana är att diska, laga mat, handla, slänga sopor osv. Vad jag hatar måsten! Min sambo har bacillskräck & är inte så pigg på att pyssla om mig när jag är sjuk. Jag förstår honom, jag drar mig helst också undan från människor som är sjuka. Nästa gång jag är sjuk funderar jag på att åka hem till mamma & låta henne pyssla om mig som hon gjorde när jag var barn. Tror ni det funkar fortfarande? För jag är ju trots allt mammas barn, bara lite äldre.

Bob & Ville


Ville leker i snön

Nästa vecka har jag TENTA. Denna kurs slutar på onsdag, då ska uppgifterna vara inlämnade. Jag har lämnar in två av tre uppgifter. Jag kan inte riktigt påstå att detta har varit roliga & inspirerande veckor. Kursen är somatisk omvårdnad. Det kan väl vara bra att veta, men jag är totalt ointresserad av fysiska åkommor. Ser fram emot när det är dags för nästa kurs! Praktik då, jag ska vistas på avdelning 20 - INFEKTION på Vrinnevi i 6 veckor. Så det känns som det är dags att ta tag i vaccineringen. Försökte igår men idioten i telefonen svarade att de inte fått direktiv om att prioritera studenter. Det handlar fan inte om att jag är student, utan om att jag kommer att arbeta inom vården i 6 veckor. & vilka fick vaccin först om inte vårdpersonal? Klart som fan jag ska få det också. Förstår mig inte på de som arbetar på kungsgatans vårdcentral, vill gärna byta. Om någon vet hur man går tillväga, berätta gärna?

Där trivs jag verkligen. Bortsett från hemma så är det den bästa platsen att vistas på. Mysigt, enorma kanelbullar & god latte. På somrarna är det underbart att sitta på uteserveringen & nu i höstkylan funkar det utmärkt inomhus. Dit vill jag gå oftare.

Som jag väntat på att få klicka hem denna. Nu är det gjort :)

Den senaste tiden har bestått av en del förändringar. På gott & ont. Jag tyckte det var på tiden att bloggen fick sig ett lyft också. Tröttnade ganska fort på min rosa design, det kändes inte riktigt som jag. Föredrar det mer enkelt & stilrent. Denna design är klockren just nu & får duga tills jag lär mig mer om bloggdesign. Vilket lär bli aldrig ;) Men ändå. Jag mår verkligen dåligt, men orkar inte tänka mer på det. Dock är det ganska svårt när jag nyser konstant & måste torka snor från såväl tangenter som skärm.

Slösat energi på min ulltuss. Pälsvård är alltid nödvändigt & resultatet blev bra. Jeppes päls blänker & hon behöver inte få hårbollar i munnen när hon tvättar sig. Förövrigt sitter jag mest i soffan & snorar. Sjukt jobbigt! Känner hur varm jag är i pannan. Nästan så det bränns i mina ögon. NU vill jag fan bli frisk. NU NU NU.

Jag har verkligen inga krafter kvar. Gick motvilligt till affären för att handla kattsand i regnet, rensade kattlådan  för att det var nödvändigt trots att jag egentligen inte ville. Mina sista krafter använde jag till att diska ett enormt berg. Måste försöka spara på krafterna. Nu ska jag straxt äta mat. Spagetti & köttfärssås fast utan spagetti, med potatis istället. Till det ska jag äta majs. Over & out

Jag säger godnatt för idag. Iallafall här på bloggen. Jag ska krya på mig! Jag & tjejerna beslutade att vi skulle dra igång med träningen på fredag. Jag vill vara frisk, för jag vill verkligen komma igång på riktigt. Jag tror att mycket skulle bli lättare. Håll därför tummarna för mig ;) Jag vill vara aktiv, känna mig sådär fånigt lycklig & ha ork & motivation. Just nu finns det ingen mening med att ens kliva upp ifrån sängen.

Jag fick lite ångest. Bullen var så hysteriskt hyperaktiv att jag var tvungen att i några minuter slänga in honom i snickarboa för att få honom tänka över sitt beteende. Ganska snart insåg jag att Bullen måste ligga & mysa med mig i soffan istället & äta kattmynta. Idag har han sett sin första snö & det var riktigt spännande kan jag garantera. Vi satte på honom koppel & lät honom gå ut på taket för att jaga flingorna som föll. Han hade inget alls emot det & hade säkerligen kunnat stanna ute hela dagen. De andra fjollorna som förövrigt är rädda för att bli blöta var inte lika pigga på att vistas ute. Inte jag heller om jag ska vara ärlig. Men jag var så illa tvungen. Gick på en 40 minuters promenad. Ville bara hem till täcket! Hem kom jag tillslut & jag slog ihop några timmar på kvällen. Det är nog av den anledningen jag fortfarande är vaken. Mår fruktansvärt dåligt. Jag vill liksom bara vara frisk NU!

Vet ni? Jag är vråååååååålsjuk. Vaknade med värsta halsont helt igenomsvullen. Det är som att andas med ETT sugrör. Testa det om ni vill veta hur det känns. Aningen panikartat.

Nu har jag blivit tilldelad praktikplats. Känner att jag måste få influensavaccinet NU.

Min frukost idag bestod av en Latte från Espresso House. Servitrisen där gjorde min dag! Iallafall början på den. Sjukt serviceminded. Så dit kommer jag gå fler gånger trots att Latten kostade mig 37:- Det var det absolut värt. Den var grymt god också! Knallade vidare med ett stort leénde till bibban & mötte upp gruppen. Vi knåpade ihop ett kontrakt & kom väl till en godkänd lösning på problemen som uppstått. Jag orkar inte engagera mig mer, så nu hoppas jag att allt flyter på i framtiden. Min kvällsmat bestod av en hemmagjord hamburgare & lycka. Fick betyget på individuell uppgift tre. Även där fick jag VG. Totalt 4 VG nu & två betyg återstår. Man kan säga lite att det räddade min kväll när jag loggade in på fronter & såg betyget. Hela min dag har blivit räddad av små obetydliga & ganska fåniga saker egentligen. Att så lite kan göra så mycket. Dagens roligaste var ändå när Elins hyresvärd letade lik & fann ett - i form av en hamsterkropp. Tycker synd om Elin som fått stå ut i stanken hela helgen. Vilken slusk till granne hon har. Skadeglad som jag är hoppas jag att han blir vräkt. Likaså önskar jag att de flesta av mina grannar blir vräkta. Speciellt de under mig som roade sig med sex klockan tre på natten i lördags. Det hördes hit! Jag blev äcklad. Sparkade i elementen, hoppade & dunkade i golvet. Tror jag förstörde deras akt. Rätt åt de jävlarna. Vill inte höra deras säng gnissla & slå mot väggen i takt. Euuuuuh!

Jag har nu fått lite distans till allt. Gjorde ett tappert försök att springa ifrån mig själv igår. Trots att jag är medveten om att det inte riktigt går, så var det ändå något som förändrades. Jag har bestämt mig för att inte bry mig mer. Det får gå som det går. & då menar jag med verkligen allt. Orkar inte analysera, fundera & kämpa mer. Nu ska jag försöka leva livet så gott det går :) I veckan ser jag fram emot att träffa Sara & hoppas att det blir av. En fika med Jonna skulle också planeras in. Läser du detta gull så svara, när ses vi?

Jag visste för flera timmar sedan att jag inte skulle kunna sova. Därför har jag inte ens försökt, men snart är det dags. Måste bara samla tankarna först. & borsta tänderna riktigt noga. Jag tog på mig & gick på en promenad mitt i spöktimman & rökte två cigg. Såhär i efterhand har jag verkligen ångest för det. Men i stundens hetta kändes det som den enda lösningen. Snus har ingen verkan när ilskan sätter in. Det var förjävla blåsigt ute, så det blev ingen lång promenad. Men jag hann med ett samtal till Rebecka. Tusen tack för att du alltid finns där! Det är bara för mycket just nu. Inte nog med den psykiska biten. Det skulle räcka mer än väl tycker jag. Men det har uppstått problem med grupparbetet igen. Det ska vi ta itu med imorgon. Eller, faktiskt om några få timmar. Människan som plagierade sist har nu gått från att plagiera på nätet till att plagiera mig. Det är så sjukt frustrerande. Ni anar inte. Jag är så less & jag känner att jag inte har orken att engagera mig så som jag gjorde senast. Egentligen borde väl inte det behävas ens? Personen ifråga borde ha lärt sig en läxa efter våra krismöten. Den senaste timmen har spenderats med Elin på tråden. Hon är minst lika uppgiven som jag. Vi orkar inte detta mer. Men hur går vi tillväga? Vår utbildningsledare borde inte ha en så passiv roll anser jag. Nu får det räcka. Hon får fan i mig rycka in & göra något. Vi är flera i gruppen som kämpar tappert trots problem vi har, vi är flera som mår psykiskt dåligt av olika orsaker. Detta gör knappast saken bättre. & man undrar lite över hur en människa förmår sig att behandla andra såhär? Hur kan man egentligen tycka att man själv är så upptagen med jobb att man inte hinner mer än att skriva en mening på 3 veckor? När en annan person som är 5 barnsmamma med extrajobb hinner med? Det gäller att prioritera! Jag är verkligen sjukt nöjd över Linas insats! Men jag hade aldrig krävt att du skulle sitta nätterna igenom hela helgen för att göra oss nöjda. Vi hade kunnat hjälpa dig. Det är inte bara ditt ansvar. Återigen, vilket grymt arbete du gjort! Jag är besviken på den människan som gjort allt annat än att plugga. & jag är också besviken på att denna person har mage att plagiera mitt arbete rakt av! Den första etappen var att skriva om alla fall. Borde inte du också gjort det, jag menar, det skulle varit klart för flera veckor sedan? Du kunde använt dig av det, dina egna ord - inte av mina! Fuck. Fuck fuck fuck. Det blåser förjävligt fortfarande ute, det knakar i våra fönster. Jag funderar på om de är påväg att blåsa bort. Dags att stoppa i hörselpropparna & hoppas på en dejt med John Blund nu. Over & out

Denna helg gick fort konstigt nog. Jag har varit ensam större delen av tiden. Niklas har vart på äventyr torsdag, fredag & lördag. Själv har jag legat sömnlös på sofflocket med mycket funderingar. Men jag har kommit till mycket kloka insikter. Det blev söndagspizza idag. Jag stressade iväg & när jag kom tillbaka såg jag en svart katt stryka omkring i trapphuset. Det var Ville. Jag fick slänga upp honom på pizza kartongerna & springa fem våningar. Hade mjölksyra i armarna sedan. En katt, 2 pizzor & massa mjölkpaket. Tänk om någon släppt ut honom att möta ödet på kungsgatan. Hemsk tanke. Vill inte ens fundera på det. Men frågan är hur fan lyckades han utan att jag märkte honom?  Hur vågade han sig ner fem våningar? Det är sjukt många trappor. Vilken tok! Jag har inte gjort något idag, sov till klockan fem. Fråga mig inte varför, men jag låg sömnlös & kollade på en dokumentör om spice girls till klockan sex imorse. HAHA!

Jag är så trött på mig själv förtillfället. Kanske en mild höstdepression? Jag vet inte. När jag ser mig själv i spegeln fokuserar jag bara på det dåliga jag ser. Jag är blek & glåmig. Min hud är torr men det hör denna årstid till, iallafall för min del. Det sägs att ögonen är själens spegel & det är jag nog beredd att hålla med om. Mina ögon ser döda ut. & det är väl en bra liknelse, känner mig ungefär så. Överlag måste jag väl säga att jag är lycklig, men jag känner mig ändå en gnutta olycklig. Min pappa hade en sak hängande i köket på väggen i vindsvåningen där jag växte upp varannan helg, en mycket klok text - sörj inte det du saknar, utan glädjs åt det du har. Jag försöker i den mån det går att leva efter de orden, men det är inte alltid så lätt. Självklart är jag glad över det jag har, men jag kan inte låta bli att sörja de saker jag saknar. Igår blev jag tillsagd av någon som bryr sig om mig att ta kontakt med min kurator igen. Men jag känner att Barbro kan inte göra något för mig. Inte nu. Hon gav mig verktyg att bearbeta min barndom. Hon var verkligen min stjärna på en nattsvart himmel. Två gånger räddade hon mig. Kan man säga så? Det är så jag känner. Detta kan ingen hjälpa mig med. Jag måste bearbeta det på egen hand. Det är inget absrakt. Det är inte som när jag gick in i väggen, fick en sjukskrivning & lösningen på mitt problem var att säga upp mig & börja om på nytt. Om det ändå vore så enkelt även denna gång. Nu ligger det djupare. Det handlar om relationer som förändrats, vänskap som gått i kras, om oro, rädsla, förändringar & död. Det handlar om besvikelse, uppgivenhet, att inte kunna eller orka mer. Jag har kommit till den punkten då det står mellan att kämpa ensam & förgäves eller att ge upp. & vad väljer man? Jag har alltid varit en krigare. Men valet känns ganska självklart, det handlar om att rädda sig själv. Min överlevnadsinstinkt säger mig att ge upp.