Om vänskap.


Man kan aldrig få en vän
om man väntar sig någon utan fel.

& jag har nog inte en enda vän som jag någonsin ansett felfri. För det är så sant som det är sagt, att ingen är perfekt. När vi accepterat det & lärt oss leva med våra vänners fel & brister, först då kan vi påstå att vi älskar dem - som de är. Mina närmaste vänner har alla olika kvalitéter, något som gör dem unika, något charmigt som får mig att bara älska dem, trots fel & brister. Det närmaste man kan komma perfekt är nog min vän Cornelius. Han har alla kvalitéter man söker hos en vän samtidigt som han är ärlig, rak & aldrig sagt ett ont ord om någon. Han är alltid neutral, det & många andra saker beundrar jag honom verkligen för. Han är en sådan man vill umgås med närsomhelst, hur nere man än är lyckas han alltid få en att tänka på annat. En riktig stjärna! Maria är min vapendragare, vi har varit vänner i 15 år. Hon är lite som min extramamma som hytter med fingret & säger "Du borde tänka dig för". Den omtanken, det stora hjärtat finner man inte hos många. Jag har alltid räknat henne till min familj, för hon har alltid varit som min syster. Dag som natt spenderade vi tillsammans & vi tröttnade aldrig på det. Hon är min absolut bästa vän, det bara är så. Jonna har blivit min stöttepåle. Hon ställer alltid upp, närsomhelst. Det är henne jag anförtror mig åt med stora som små problem & hon hjälper mig alltid att hitta lösningar. Hon är så klok den unga damen! Jag älskar när hon får mig att vakna upp genom att säga det jag inte vill höra, men det som ändå är bäst. Den som har Jonna i sitt liv kan anse sig rik :)

Sara, Cissi, Emelie & Jonna även ni är riktiga klippor. Ni är unika, precis som de jag nämnt ovan. Jag är tacksam att jag har er i mitt liv.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0