ÄNTLIGEN!
Vad finns att säga. . mer än att min natt var underbar? Härliga kollegor. Välbekanta ansikten. MEN framförallt Kurre. Min älskade vän. Det blev kramkalas. Äntligen. Som jag längtat. Saknat. Åh. & som att inte det var nog så fick vi frukostmackan innan vi vandrade hemåt.
Kommentarer
Trackback