Men det är väl inte så konstìgt? Min dygnsrytm är fucked-up. Imorgon vid denna tidpunkt jobbar jag. Tummen ner. Jag saknar tiden då jag inte hade några problem med att somna precis närsom. Nu ligger jag & snurrar till småtimmarna. Har jag tur lyckas jag sova, men oftast vaknar jag & måste dricka eller gå på toa. Då är det kört. Det är liksom bara att fortsätta snurra runt då. John Blund är minsann inte min vän. Det sjukaste av allt är att ibland är jag så himla trött så att jag mår illa, ögonen svider & jag borde kunna somna - men nej, jag tror det är hjärnan som går på högvarv. Det är tackvare alla tankar jag ligger sömnlös. Min kära vän Cornelius lärde mig en gång att släppa allt. Jag var så lycklig den tiden jag & inte tankarna hade kontrollen över mitt liv. Men det är inte lätt när oron gnager. & mer därtill. På tal om Cornelius, min lilla toto. Jonnas & min bäbis. Vad jag saknar honom. Det gör ont. & smärtan blir inte mindre. Jag saknar Maria. Flytta hem! Jonna. Plugga här! Jonna. Åh. Vi måste verkligen ta igen allt vi förlorat. Här sitter jag i djupa grubblerier. & konverserar med en dåre. Damn. Jag är lack på att de redan tänt det andra ljuset på staken i industrilandskapet.