Fundeingar, tankar & oro.

Tanken har slagit mig att sluta med bloggandet. Ibland. Det kan jag erkänna. Men i ärlighetens namn skriver jag främst för min egen skull & vill ni läsa är det upp till er. Jag känner att jag oftast inte skriver något av värde, saker som säkerligen inte intresserar er det minsta. & jag sparar på detaljer för att inte blotta mig för mycket. Men trots det har jag ett antal filurer som följer min blogg & som troligtvis finner den lite underhållande. Vad är annars vitsen med att fortsätta läsa? Jag älskar att blogga. Även om jag inte skriver om det som tynger mitt hjärta - är bloggandet mitt sätt att undvika att bli galen. Det är en hobby, den hobby jag hållit fast vid längst i mitt liv. Innan jag började blogga höll jag till på sockerdricka där jag skrev dikter, dagbok & noveller. Skrivandet har alltid varit endel av mig. Likaså musiken. Jag skulle dö utan musik. Både musik & skrivandet är för mig terapi :) Jag älskar de dagar då inspirationen flödar. Då jag är fylld med sprallighet & galenskap. Jag hatar dagarna som är svartvita. Det är påfrestande, men det är en del av livet. Det handlar om att göra det bästa av situationen. Att vara stark, men att våga bryta ihop & be om hjälp. Jag är inte olycklig, jag är bara lite låg just nu. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men det är mycket som spelar in. Mycket tankar, fungeringar, oro & saknad. Vissa dagar känner jag redan när jag kliver upp att jag lika gärna kunde stannat i sängen, men det är omöjligt eftersom jag har saker som måste göras. Som att jobba, äta, pyssla i hemmet, ta hand om mina katter & ge kärlek åt min sambo. Dessa måsten, att jobba & äta skulle jag många gånger vilja slippa, för att jag helt enkelt inte har någon lust. Det som får mig upp ur sängen är mina katter & min sambo :) Vissa dagar är perfekta, då lyckas jag skjuta undan allt som gör ont & stör. Men ibland är det allt sånt som förstör mina dagar.

Jag vill inte avslöja för mycket detaljer, men jag oroas min bästa vän Maria. Ovissheten gör förbannat ont, saknaden också. Jag är dessutom ledsen för mammas skull eftersom det går hennes väg. Jag vill bara att hon ska få vara lycklig. Likaså önskar jag Maria all lycka. Jag är en väldigt empatisk människa & känner ofta med andra. När jag vet attt någon jag älskar inte mår väl kan jag inte tillåta mig själv att vara lycklig. Speciellt inte då jag lever i ovisshet & inte tillåts hjälpa till utan stängs ute. Jag känner också att det arbetet jag har förtillfället inte är något för mig. Det är slitigt, tungt & dåligt betalt. Jag är inte nöjd, så jag tänker börja studera. Skaffa mig en vettig utbildning & ett meningsfullt arbete. Att servera andra mat är i mina ögon inget värdefullt. Jag vill göra skillnad. & om jag så bara hjälper en människa att hitta rätt väg i livet är jag nöjd. Jag vill arbeta med människor. Det är mitt kall i livet. & jag är inte nöjd förrän jag är där. Jag har mer ambitioner än att göra glass med chokladsås & packa mat i påsar eller på brickor. Dock är detta arbete en bra merit pga stressen. & jag är ändå glad att jag har ett arbete överhuvudtaget, när arbetslösheten är så hög & stiger varendra dag.

Vad gör du när du känner dig låg? Jag brukar duscha extra länge, ta hand om mig själv. Fila fötterna, hårinpackning, ansiktsmask. Diska, det gör mig avslappnad & glad faktiskt. Lyssna på hög musik! Det är klart bäst. Ibland brukar jag sjunga & dansa. Tillslut kan jag inte annat än att skratta. Bob tycker om att dansa med mig & Jeppe älskar när jag sjunger för henne. En riktigt bra pepplåt är 50 cent - Get up. Den har gått på repeat ett tag nu, så jag börjar komma i form :) 


IQ-reklamen. RUS -  Lill Lindfors (från 1978) skriven av Peps Persson är en härlig låt som lockar fram den spralliga sidan hos vemsomhelst, iallafall hos mig, vilket humör jag än är på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0