Ett brev


Vart fan är du egentligen?
& vart har du varit?


Jag vet att man aldrig ska ta någon förgiven, men vi var en självklarhet. Inte sant? Det var alltid vi mot världen.
Utan att egentligen veta varför (& tro mig jag har sökt med ljus & lykta efter en förklaring) så var du som bortblåst.

Varför har du inte besvarat mina samtal? Jag tycker det är elakt & egoistiskt av dig att göra så.
För vad är anledningen? Jag VET med all säkerhet att jag inte gjort något fel, jag har alltid försökt vara din vän, din bästa.
Detta kom som en chock. Helt plötsligt. & så var du okontaktbart.

Vet du hur många nätter jag legat sömnlös? Hur många jävla gånger per dag jag undrar HUR FAN DU MÅR?
Det tycker jag är normalt, att undra. Du däremot verkar leva i någon slags bubbla & inte ens bry dig om din bästa vän.
VARFÖR?

Jag har varit orolig, besviken, sårad, irriterad. . Nu är jag mest förbannad & förvirrad. Jag förstår inte.
Du har inte brytt dig om att besvara mina mejl ens, vilket får mig att tro att det på något vis trots allt är mig det är fel på. Innerst inne vet jag dock att så är inte fallet. Du mådde inte bra. Är det en ursäkt för att gå under jord?

Väntar på en förklaring eller ett avsked. För att gå under jord såhär länge gör man bara inte. När du är redo kan du höra av dig. Väntar somsagt. 

Det känns som en evighet. Jag saknar dig! & har tappat räkningen på hur många veckor du varit helt borta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0