Nu är det iallafall lördag.

Jag är sjukt jävla slut. Ont har jag i handleder, svanskota & nacke. Fifan. Stressigt värre, människorna tog liksom aldrig slut. Damn. Längsta passet jag jobbat hitills också, nästan sex timmar. Det var tufft. Em stor omställning att gå från att vara en lat hemmafru som inte gjort alltför mycket inder några månader, förutom att diskat, tvättat & städat när lusten fallti på. Haha. Kan inte påstå att jag ser fram emot detdär 10 timmarspasset jag vet att jag har om någon vecka. Bah. Älskling gick somsagt inte ut igår, han stannade hemma & vi pratade i flera timmar om precis allt & ingenting. Så jävla underbart! Jag längtar tillbaka till soffan. Får se om jag återkommer senare. Adjöken adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0