Vad härligt tyst det är. Överallt. Allt drama har lagt sig. Inga intriger. Vad jag älskar livet som det är nu. Kärlek, närhet & ömhet i mängder av huvudpersonerna i mitt liv. & inget onödigt drama alls från annat håll :) Det fanns dagar då telefonen gick varm (både av samtal & smsterror) & öronen gjorde ont efter allt skrik & hjärtat slog frivolter av ilskan. Vilket gjorde att jag inte klarade att stå emot röksuget. Slutade för ungefär ett år sedan. När jag är så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen, då ilskan blandas med gråt, hysteri & uppgivenhet - då är en cigg det enda. Det har hänt att jag rökt då & då med C, bara för att :) Ni som röker eller har rökt vet hur gott det kan vara ibland, typ morgonciggen? Sjukt egentligen. & de få gånger jag går ut är det nästan ett måste trots rökförbudet & att man måste stå ute & frysa arslet av sig. Jag är bara så glad att jag blivit lämnad ifred & hoppas på lugn & ro i fortsättningen med. Ett tips till vemsomhelst; ödsla ingen energi på någon du inte tycker om, spar på krafterna - överös dina nära & kära med kärlek. RESPEKT!