Maria ställde klockan på nio för att vi skulle hinna göra något innan det är dags för mig att åka hem & för Maria att gå till jobbet. Jag har varit vaken sedan innan klockan åtta, vaknade med magsmärtor. Än har hon inte synts till den jäkeln. Däremot ligger min kompis Heidi här bredvid. Nu äntligen kommer Maria yrvaken genom köket. HAHA! Somsagt idag är det avsked som gäller & ett kärt återseénde. När jag åker hem kommer jag nog få dras med ungefär samma känslor jag slogs med när jag åkte hemifrån. För ett farväl även om det inte är den sista gången man ses är bland det jobbigaste som finns tycker jag. Kanske är det för att jag är blödig? Jag vet inte. Det jag vet är att mitt liv inte skulle fungera utan varken Maria eller Niklas vid min sida. Hemma, i Niklas famn känner jag mig trygg. Det är en obeskrivlig känsla av helhet. Dock kan jag ändå känna mig lite vilsen utan Maria, nära. Här, i Marias fina lägenhet har jag tagit mig friheten att känna mig som hemma. Det känns tryggt att vara här. Maria tar på sig en mammaroll, men jag VET att hon kommer förneka det ;) Ett stort plus är att hon lagar så sjukt god mat! Jag har alltid kännt mig bekväm i Marias sällskap, jag kan vara migsjälv fullt ut, vi kan prata om precis allt & vi kan skratta i timmar åt minnen. Hon är verkligen min bästa vän, min själsfrände. Hur underbart vore det inte att få ha både Niklas & Maria i min närhet? Detta har varit en härlig minisemester. Jag har sluppit diska, laga mat, tvätta, dammsuga, skura golv & rensa kattlådan. Har inte behövt göra någonting förutom att gå i skolan. & på tal om skolan, vad skönt det är att vara tillbaka vid skolbänken. Jag känner mig verkligen taggad! :) Klassen är underbar & handledarna helt klockrena! Jag längtar tills nästa gång vi samlas på det gamla mentalsjukhuset för att studera. Aw! Det kommer vara skönt att kliva in genom dörren hemma i eftermiddag, få pussa på min älskling & gosa med katterna. Som jag saknat mina 4 sambosar. Fast dom här tre här är inte helt fel heller :) Igårkväll/natt, ja, ni tror säkert att jag slog ihop. Men icke. Vi drog ner till piren & kolla runt. Promenerade längs vätternstranden i mörkret & sedan genom stan. Jag somnade inte förrän tre. Ändå är jag vaken, pigg & glad! Alla känslor från tidigare i somras är som bortblåsta, vilken energi jag har. Vad härligt livet är! Nu ska jag borsta mitt blöta hår & invänta Maria som duschar, sedan får jag se vad vi ska hitta på tills vi ska skiljas åt. Jag hoppas på ett återseénde väldigt snart. Ih! So long