Ih!
Min älskling följde mig till bussen. Jag fick en klump i halsen. Väl på bussen kunde jag inte hålla tårarna borta. Jag grät lite bakom mina solglasögon. Den jobbigaste biten var när jag precis lämnat Norrköping & det fortfarande var timmar kvar till Jönköping. När jag väl var framme kändes det underbart :) Maria & jag kramades mitt i vägen. Jag förnekar inte att jag saknar min älskling, för det gör jag. Men det känns bra att vara hos Maria, min bästa vän.
Kommentarer
Postat av: simone
Usch, långdistans? Det hade jag aldrig klarat!
Trackback