Igår tog vi på oss brillrona & gav oss ut på en härlig promenad i åbackarna efter maten. Jag får inte nog av åbackarna & det är med sorg i hjärtat jag välkomnar hösten. Visst är det mysigt att krypa upp i soffan lite småfrusen med händerna runt en varm kopp te. Alla serier jag följer slavist på teve börjar igen! Vindarna är friska & man får en anledning att shoppa loss. Tänk alla mysiga stickade koftor. Aw. Trots det är det på sommaren jag trivs bäst, fast jag måste ändå klaga på att det är för varmt eller för regnigt. Det finns aldrig något mellanting, något perfekt. Min slutsats är att man aldrig är nöjd.