Ute är det grått & trist, regnet faller ner & smattrar sådär irriterande mot mina fönster. Jag kunde inte sova längre än till nio, sedan dess har jag vridit & vänt på mig i oändlighet känns det som. Jag bad om solsken till idag, för att göra det lite lättare. Men ingen hörde mina böner. Typiskt. Här sitter jag & håller tummarna stenhårt. Jag skakar & har nästan slutat andas. Mina hjärtslag är tunga. Tårarna är nära känner jag. Men jag ska vara stark! Allt jag kan göra är att sitta här & hoppas. & trots att jag är så fruktansvärt orolig & livrädd så har jag vetat hela tiden att detta kommer att lösa sig. Jag får inte sluta tro nu. Det löser sig.