Hitills idag har jag hunnit med att kliva upp, smsa Rebecka & dra med henne till solarieöarna. Så skönt det var att sola, ni anar inte :) Vi tog oss dessutom en fika & det var verkligen supermysigt. Det ska bli mitt nya favoritställe. Ute var det kallt & när vi kom in gjorde det hemskt ont i öronen. Nu tänkte jag sätta fart med disken & ta mig en dusch innan min älskling kommer hem från träningen. Annars får vi slåss om duschen & det blir aldrig jag som vinner över dendär envisa åsnan. Jag beundrar honom som tar sig iväg & tränar, varje gång han gör det får jag liksom lite småångest över att jag aldrig tar tag i träningen. För det är något jag verkligen måste, men måsten är somsagt tråkiga. Det känns lite som att jag protesterar mit mig själv, men till vilken nytta? Jag vet hur bra jag skulle må om jag lyckades bygga lite muskler, är somsagt inte ute efter att bli smal, utan att bygga muskler helt enkelt. För att slippa smärtan jag dras med. Under alla mina besök hos läkare, kiropraktorer & sjukgymnaster frågade alla hur jag ens kunde stå med min obefintliga muskelmassa. Det om något borde gett mig en tankeställare, men inte. Visst har jag tänkt på det, men inte tog jag till mig & satte fart. Jag skulle vilja ha en riktigt driven & målmedveten träningskompis, som kom hem & slet upp mig från soffan. Det är nog vad jag behöver. Någon att träna med & under tiden prata om allt & inget, för att få det att verka kul liksom.  Om jag bara tog mig iväg en gång så tror jag att jag skulle finna charmen med träningen. Varför är det så förbannat svårt, det där första jävla steget? Nog om detta, jag är så jävla trött på mig själv. Nu ska jag göra något jag är världsbästa på & som jag faktiskt älskar - diska! Over & out