Min msn är helt tom, jag kan inte låta bli att känna mig ensam. Alla förfestar nu i väntan på utgång, alla. (Det är ju lönehelg.) & här sitter jag & väntar på att klockan ska gå, för att knalla iväg & jobba 4 stressiga timmar då alla är på hemgång. Jag är minsann ingen utemänniska utan snarare en hemmamysare, men någon gång ibland skulle det faktiskt vara kul att kunna umgås med vännerna över en bit mat & ett glas vin en fredag eller lördagkväll. Det har varit en omöjlighet den senaste tiden. & det gör ont i hjärtat varje gång jag tackar nej till en kvällsfika. Bara för att jag ska jobba natt. Det är kanske svårt att förstå? Men jag hoppas ni har överseénde. Det är svårt att hitta orken ibland. Framförallt eftersom jag kliver upp mellan tolv-två & sedan inte lyckas somna innan jag ska iväg för att jobba. Hela dagen & kvällen är som en evig väntan. & jag har lite svårt att fokusera på annat än tanken på att jag ska iväg & jobba. Jag stör mig så grymt mycket på att jag inte får lite sömn innan. När jag väl kommer hem på morgonkvisten är jag så sjukt trött men ändå uppe i varv att jag inte kan somna förrän 2 timmar senare. Nattpass är verkligen ingenting för mig. Iallafall inte när det aldrig blir någon helhet. Helgerna blir det oftast nätter & så sover man bort hela dagen. Sedan ska man plötsligt vända på dygnet & vara fit for fight klockan tio. Jag vet inte, jag är nog aldrig nöjd.