Alltid samma sak. Så fort jag tar upp ordet studera. Studielån hit & dit. SKULDER. Blabla bla. Jag blir så lack på att min sambo inte förstår att jag har mer ambitioner än att servera fulla, otacksamma idioter mat. Jag känner i hela mitt hjärta & min själ att jag kan så mycket mer & framförallt har jag viljan. & jag kommer att vara olycklig tills jag nått mitt mål. Så enkelt är det. Det är mitt öde. Jag ska studera. Tur att jag är envis & knäcker honom med mina argument. Skönt är det att svärfar är på min sida. Just nu ger jag fingret till allt & alla inklusive min sambo. Tycker alla är så förbannat oförstående, okänsliga & idiotiska. Det finns dem som dränker sina sorger & känslor i sprit, jag bedövar dem med MUSIK.