För några timmar sedan fick jag ett sms från min pappa. Ett tomt sms. Jag skrev tillbaka & påpekade att det var tomt varpå han svarar "jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva". Så jag tar telefonen & ringer upp min kära far. Det var ju det han ville, såklart :)

Den senaste tiden har jag tänkt ganska mycket, på meningen med livet & annat djupt. Funderat varför livet är en dans på rosor för vissa människor medans andra fått eller får gå igenom ett helvete. Ett helvete kan innebära vadsom egentligen. Någons bortgång, föräldras skiljsmässa, kaotisk uppväxt, mobbning, övergrepp. Listan kan göras hur lång somhelst. Jag har svårt att förstå & acceptera samhällets & livets alla orättvisor.

En vän berättade för några dagar sedan om hur hon hört ett barn skrika, självklart reagerade hon & såg hur barnet blev misshandlat upprepade gånger i en bil på en parkering. Det fick mig nästan att börja gråta. Hon vågade inte göra någonting själv men stannade på håll & såg att någon agerade. Vad skulle du själv göra? Jag vet inte själv vad jag skulle göra, men om ingen annan gjorde något skulle jag agera hur rädd jag än var. Faktiskt. För vetskapen om att ett barn far illa är den hemskaste tanken som finns.

Likaså hur människor kan lämna sina hundar i bilen medans de går & roar sig på Kolmårdens djurpark. Hur fan tänker man där? Då skulle jag lätt kunna krossa rutor. Helst slå sönder bilen så att människan i fråga lär sig någonting.

De som verkligen känner mig vet allt & lite till om mig. Jag har inte haft en fläckfri uppväxt i en villa tillsammans med mina lyckligt gifta föräldrar. Hur jag haft det exakt är ingenting som jag tänker gå in på. För jag har lagt det bakom mig. Min själ har läkt, alla ärr har läkt & minnen har bleknat. När jag tänker tillbaka på min barndom försöker jag se bara det positiva, för det är så jag vill minnas min uppväxt i vår lägenhet på fyra rum & kök. Detta är ingenting som gjort mig bitter. Jag vet att min mamma & pappa alltid gjorde det bästa för oss med de förutsättningar som fanns. Jag vet att de inte gjorde någonting med medvetenhet om att göra oss illa. & det bästa av allt - jag vet hur mycket de älskar mig. Mamma, pappa & lillebror. Vi avslutar varenda samtal med JAG ÄLSKAR DIG.

Vem vet hur jag hade blivit om jag levt ett annorlunda liv? Det är detta som fått mig att bli den jag är idag. Jag är inte perfekt, men jag gör alltid mitt bästa. Visst har jag gjort misstag, men man lär sålänge man lever inte sant? Behandlar människor med respekt. Jag har ett stort hjärta & har belönats med en vacker gåva kallad empati. Är periodvis väldigt sårbar & blödig. Har inte långt till varken skratt eller gråt. Kan vara en lättsam person men också svår vilket beror på att jag helst inte släpper någon nära. Måste även påpeka att jag är blåögd & ger människor fler chanser än de förtjänar. Jag kan vara sjukt envis men trots det har jag ont om tålamod. Blir inte ofta sur utan istället tvärförbannad. En riktig grubblare är jag, jag tänker på precis allt. Lugn & stillsam är jag oftast men kan vara riktig toksprallig & helgalen.

Nu har ni kära läsare fått lära känna mig på djupet.